Hur samverkar vi tillsammans med alla kyrkor på en ort?

Det kan vara installation i Hällestad, församlingsbesök i Hagakyrkan i Gamleby, samtal med styrelsen i Fårbo, möte med ­­föreståndarna på Klintagården på Öland, gudstjänstfirande i Torsås eller predikan i Kindskretsens årsmöte i Ölsremma.

När jag nu får chansen att dela min bild i detta perspektiv är det med tanken på alla församlingar som jag skriver.

Lokala samarbetsavtal

Det är framför allt möten med församlingar som talar om närheten till Svenska kyrkan, Alliansmissionen, Pingstkyrkan eller EFK på orten. Samarbetet om gemensamma gudstjänster, gemensamma planeringar av barn och ungdomsarbete, diakonala samarbeten, gemensam konfirmation, Alpha med mera. Vi kan se hur lokala samarbetsavtal skrivs på flera håll mellan Equmeniakyrkans församlingar och Svenska kyrkan.

Jag vill lyfta blicken och utmana mig själv och förhoppningsvis några fler att tänka på de ord som Jesus säger i Johannesevangeliet 13:34–35: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall ­förstå att ni är mina lärjungar om ni ­visar varandra kärlek.”

Denna kärlek kommer föra oss som församlingar närmare varandra, och vi får ytterligare vägledning ifrån Paulus i Filipperbrevet 2:2: ”Gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag,”

Jag drömmer också om gemensamt lokalt arbete för att peka på klimathotet, mänskliga rättigheter, rätten till tro, och så vidare.

Här kan vi också säga att ungdomsrörelsen i dag (liksom under många år) är tydlig. Av de ungdomsledare som går på vår ungdomsledarutbildning är en tredjedel uppväxta utanför tillhörighet i Equmeniakyrkan. Detta kan också jämföras med tonårsläger, konfaläger, scoutläger där vi kan se att våra barn och ungdomar inte är ”samfundsbundna” utan vi har tonårsgrupper som umgås över samfundsgränser.

I vår region har vi lokala församlingar som är anslutna till både två och tre samfund. Jag inser att det finns svårigheter med dubbel och ibland trippel tillhörighet. Här hoppas jag att vår samfundsadministration kommer bli enklare framöver med att tillhöra flera samfund. Jag ser det som en rikedom att flera församlingar hos oss har valt att gå samman.

När jag möter församlingar framöver kommer jag ­fortsätta ställa frågan; hur är det med ­relationerna till de andra församlingarna på orten eller i kommunen?

Jag blir så tacksam när jag hör hur kärleken driver era församlingar till att ta nya steg i ekumenik och att dessa beslut tas i en vilja i att vi gör det för att se att enigheten blir synlig och Jesus känd och efterföljd.

Gemensamma konfirmationsläsningar

Jag drömmer om fler församlingar som har gemensamma konfirmationsläsningar, tonårsgrupper, styrelsemöten, smågrupper, scouter därför att Jesus kallar oss till detta.

Jag drömmer också om gemensamt lokalt arbete för att peka på klimathotet, mänskliga rättigheter, rätten till tro, och så vidare.

Varför – Jo, för att världen ska förstå att vi har samma kärlek från Jesus Kristus som drivkraft och han erbjuder oss alla att ta emot kärleken som är ”vägen sanningen och livet”.

Vi får ofta frågan ”varför har ni olika kyrkor, ni har ju samma tro”? Jag önskar att frågan i stället kunde vara ”Hur kommer det sig, att ni i era kyrkor har så mycket kärlek till hela vår värld?”. Det är min dröm inför det som ligger framför.

Alltså – ”Ekumenik för att vi har frihet och vi kan”.

Frid!

Johan Einarsson
regional kyrkoledare
Equmeniakyrkan Öst