Vad vill regeringen med folkhögskolan?

Jag har också full respekt för att Kristersson-regeringen vill prioritera saker och visa på politisk inriktning och politisk vilja. Jag har ändå svårt greppa den nya majoritetens vilja och ambitioner. Jag tycker det råder en ”tystnad” om många områden jämfört med innan valet. Ett sådant område är folkbildningen och folkhögskolan.
Det finns 156 folkhögskolor i Sverige varav fem med Equmeniakyrkan och Equmenia som huvudmän. Folkhögskolan har funnits i mer än 150 år. Folkhögskolan är vuxenutbildning och en utbildningsform som behövs i Sverige. Årligen får många tusen, företrädesvis unga människor, en andra chans eller en annan chans till utbildning och bildning via ett eller flera år på folkhögskola. Den nya majoriteten har gång på gång sagt att de vill ta tag i den svenska skolan. De har också sagt att folkhögskolan är en viktig del i allt det här. Och det är bra. Men vad vill Kristersson-­regeringen med folkhögskolan?  

Välkomnar utredningar

I Tidöavtalet kunde jag läsa att det ska göras översyner och effektiviseras i folkbildningen och folkhögskolan. Det är i sig också bra som skrivningar. Jag välkomnar utredningar av det som statens pengar går till. Men den ekonomiska verkligheten just nu kommer snabbt i kapp alla och Sveriges folkhögskolors totala stats­bidrag dras nu ned med 10 procent – 500 miljoner kronor jämfört med 2022. Och inte heller i år får folkhögskolan någon uppräkning för pris- och löneutveckling som alla andra skolformer får. Varför?
Vän av ordning kan tycka att det är väl bara att höra av sig till berörda och ansvariga politiker. Jag skriver den här debattartikeln på grund av svaren jag får. Eller snarare bristen på svar. ”Jag kan bara hänvisa till Tidöavtalet” eller ”Ni får vänta som alla andra”…  

Tvingas ställa om verksamheten

Men den tiden finns ju inte riktigt. Det vet väl alla om ­eller? En ny termin drar i gång i ett läsår som redan gått en termin. För 2023 tvingas nu Södra Vätterbygdens folkhögskola (Svf) ställa om verksamheten och genomföra sparpaket. Radikalt nya ekonomiska förutsättningar mitt i ett läsår är ovanligt i skolans värld. För att få en budget i balans 2023 krävs krafttag på grund av minskade intäkter av statsbidrag samtidigt som kostnaderna ökar kraftigt jämfört med 2022 inte minst för el och uppvärmning. Detta låter inte vänta på sig. Det är här och nu.
Unga människor finns på plats på skolan nu igen efter jullovet och har en hunger och iver att ta sig vidare i livet med utbildning och bildning som verktyg och erfarenheter för nästa steg. Många av våra studerande uppfattar jag som ännu mer motiverade att gå på folkhögskola än vanligt. De har genomlevt två år av pandemi och kan nu gå en utbildning igen utan restriktioner och distansundervisning. Det märks på dem att möjligheten att få gå på folkhögskola är viktigt. Det är ju dessutom så att vi står inför en lågkonjunktur som historiskt alltid har skapat en ännu större efterfrågan på folkhögskolans utbildningar.

Vad är den politiska viljan?

”Politik är att vilja” var det någon som sa. Mitt i allt detta förstår jag inte vilken politik det är som blir rimlig genom att dra ned på resurser för just folkhögskolan? Vad är den politiska viljan med det här? Så vad säger för Sändarens läsekrets profilerade politiker som Jakob Olofsgård (L), Kjell-Arne Ottosson (KD), Roland Utbult (KD) med flera.
Vi på Södra Vätterbygdens folkhögskola  vill tillsammans med många andra fortsätta arbeta och engagera oss på bästa möjliga sätt. Men nu tvingas vi dra ned på verksamheten. Ge oss något besked åtminstone. Vad vill ni med folkhögskolans bidrag till vuxenutbildningen i stort, till kulturlivet inte minst sång och musik, till demokratiarbetet, till ungdomsledar- och diakoniutbildningar, andra yrkes- och funktionärsutbildningar, internationella utbildningar och utbytesprogram och så vidare?

Anders Georgsson
rektor Södra Vätterbygdens ­folkhögskola