Bara vara nöjd

Är nöjd. Tänk att få säga det, bara. Jag är nöjd och glad. Det var ett infall, en snabb statusuppdatering på Facebook. Inte så medveten som den senare kom att bli. Aldrig hade jag anat att gillaknappen skulle gå het, att andra också skulle gilla att jag var nöjd — och kanske själva känna igen sin egen nöjdhet. Tack, vänner, som lärde mig det. För jag var nöjd. Är nöjd. Fast jag glömmer det skamligt ofta, förlåt!

”Nöjd” tillhör nämligen de där orden som nästan gått bort. Jag minns ett sensommarmöte på den ortodoxa kyrkans retratgård Sofia här i Helsingfors. Författaren Anita Goldman berättade om orden som trillat ur mode, ord som ”from”, ”lydig” och ”ödmjuk”. Det hon blivit mest nyfiken på själv var också ett gammelord, ordet ”hängivenhet”. Alla är de retro, fast på ett fel och fjompigt sätt. Varken vintage eller second hand utan bara avlagda och kasserade. Punkt.

Och, som Anita Goldman konstaterar, flera av dem luktar underkastelse lång väg med moderna mått mätt.

Jag tror att ”nöjd” platsar på samma lista. Det kraschar mot de där eftersträv-ansvärda egenskap-erna som sägs driva all utveckling vidare. Ni vet, ”hungrig”, ”ivrig”, ”kritisk” ja, och förstås det uppenbara: ”missnöjd”. Missnöjet är det närmsta evighetsmaskinen mänskligheten nått. Det är superbt i sin förmåga att alstra ännu mer missnöje.

En finländsk toppsykolog vid Helsingfors universitet gick för ett tag ut sen med sitt bekymmer över att aggressivitet har blivit det nya tecknet på framgång. Det som för tjugo år sen var en väckar-klocka för föräldrarnas oro över sina barn räknas nu som ett bevis på att de klarar sig i livet. Däremot oroar sig föräldrar över barn som är alltför empatiska, kan kompromissa och inte håller tillräckligt hårt i sina egna rättigheter. Då väcks orosvargarna på allvar. ”Argt" är bra. ”Snällt” är potentiellt dåligt och därför hotfullt för en själv. Vassa till dig, unge! Till och med bland dem som ses som fostrarproffs har den här uppfattningen vunnit mark. Varför är då professor Liisa Keltikangas-Järvinen så bekymrad.

Jo, bland annat för att hon drar slutsatser av idealet. Det kan förenas med våld i skolan, bland annat de incidenter där elever fysiskt skadat sina lärare, anser hon.

Ingen är väl en emotionell bomullstuss. Handen upp om du också kan vara både otålig och ivrig eller hastigt får blodsockernivån att sjunka till grav missnöjesnivå.

Arg kan vara bra. Men jag vet nu att jag inte orkar bära allt det där pockande och ibland ganska vassa inuti mig om jag aldrig tillåter mig att vila i känslan av att få vara nöjd.

Jag får. Du får. Tror att det är en ren nåd, en glimt av himlen på jorden.

Nåd är ett annat gammelord, jovisst. Men det är allt annat än mjäkigt.

Pröva på det från avigan också.