Under fem sommarveckor finns Carl Lagerqvist här i Ansgarskyrkan i Lidingö centrum. En församling han känner rätt väl efter de tre åren på studentrum på Frimurarvägen.

– De har så bra lokaler här, säger han och slår ut med handen mot alla fikaborden i byggnadens mitt. På svarta-tavlor står uppskrivet allt vad kaféet förmår; sallader och mackor, gifflar, bullar och kakor.

Viktig samlingspunkt

Just nu är här tomt, men under pandemin blev kaféet en viktig samlingspunkt för sällskapstörstande studenter. Och hungriga, det går att få kaffe och soppa till studentpriser, berättar Carl.

Efter tre års studier har han nu själv lämnat studentrummet i Lidingö och flyttat in till stan. Nu hyr han en lägenhet av sin egen församling, S:t Peter, vid Tegnérlunden.

– Men jag känner mig verkligen som en nära vän till den här församlingen, understryker han.

Så när sommaren närmade sig hörde han av sig till Ansgarskyrkan om möjligheten att bli sommarpastor, och fick napp.

– Det är många församlingar som söker pastorer till sommargårdar eller läger, men jag ville pröva det mer vardagliga församlingslivet, förklarar han.

Förra söndagen fick jag vara både vaktmästare, predikant, tekniker, gudstjänstledare och sångare. Det gick, det med.

Valet är han nöjd med, här får han göra det mesta.

– Ja, jag får verkligen uppleva det pastorala hantverket, förklarar han. Jag skannar fakturor, besvarar mejl och uppdaterar information på olika plattformar. Så gör jag hembesök, håller kontakt med församlingsmedlemmar och administrerar i största allmänhet.

Om det är något som förvånat honom? Ja, just detta att en församlingstjänst rymmer så mycket mer än de klassiskt prästerliga uppgifterna.

– I skolan får vi koncentrera oss på predikokonst och det blir många djupdykningar i teologiska frågor. Men allt det där runt omkring går ju inte riktigt att plugga sig till. Så det har varit väldigt bra att få syn på.

Rutiner kan bli omkullkastade

Det bästa med jobbet tycker Carl är att ingen dag är den andra lik. Det händer mycket, och en rutin han räknat med kan plötsligt bli helt omkastad.

– Då är det bra att ha förtroendearbetstid. Jag har stor frihet, och det gillar jag.

Och i den enmansshow som för tillfället är Carl, har han också haft två så kallade sommarkaféer för daglediga. På det första berättade han om sin tid som fotbollsvolontär i Ryssland. Andra gången höll han ett musikprogram

Omväxling förnöjer, som sagt. Och det är viktigt att pröva på sin framtida profession i skarpt läge och i alla dess delar, tycker han. Att möta människor. Arbeta diakonalt, finnas i gudstjänsten och predika. Dessa tre. Men på frågan om det borde ingå än mer praktik i pastorsutbildningen svävar Carl på målet.

– Nja, jag vet inte. Utbildningen är ju under ombildning, och det har inte landat än, så vi får se. Jag har ju haft två praktikperioder, och sen tillkommer ett vägledningsår. Dessutom uppmuntras vi att söka sommarjobb. Och som student måste man ju ändå jobba på sommaren, eller hur?, säger Carl och avslöjar att han rivit av två somrar på Willys här i Lidingö.

– Jag trivdes jättebra, där fick jag rika möjligheter att utöva mitt framtida yrke, det var många av de anställda som behövde prata. Men jag hade väl tröttnat lite på att plocka bland hyllorna. Det kändes som om det var dags att gå vidare.

Och nu sitter han här, mer eller mindre ensam, till skillnad mot praktikperioderna.

– Ja inte helt förstås, vice församlingsföreståndaren finns här, och han funderar lite som min mentor också. Dessutom är mycket ju planerat i förväg.

25 till 30 personer på gudstjänsterna

Men gudstjänsterna är Carl Lagerqvists ansvar. Och även såhär på sommaren kan det komma 25 till 30 personer till Ansgarskyrkan.

Medarbetarna är det glesare mellan.

– Förra söndagen fick jag vara både vaktmästare, predikant, tekniker, gudstjänstledare och sångare. Det gick, det med.

Det där med sången är inget han skryter med, men hans sångröst är mer än bra, och han bjuder gärna på den i gudstjänster och andra kyrkliga sammanhang.

Men en professionell karriär?

– Det är klart att jag funderat på det, men nej, jag vill inte. Jag tror den branschen är alldeles för hård för mig. Där måste man ha starka nypor för att slå sig fram.

Men pastor då? Hur kom han fram till det beslutet?

– Ja, det har väl mognat fram, säger Carl eftertänksamt.

– Men det var ett aktivt val och ingen tradition hemifrån eller så. Mina föräldrar går knappast regelbundet i kyrkan, även om de inte har nåt emot det. De har ju satt mig i Missionskyrkans scouter och körer. Men jag är faktiskt barndöpt i Svenska kyrkan. Så man kan säga att jag varit en del av Missionskyrkan sen jag var tio eller så.

Södra Vätterbygdens folkhögskola

När han gått ut gymnasiet började han i bibelskola på Södra Vätterbygdens folkhögskola, som sedan ledde till jobbet som ungdomsledare i Skåre. Det jobbet följes av ett annat: ungdomsledare i Stockholm.

– Det var i ett annat samfund, och erfarenheterna var väl inte jätteroliga. Jag blev utbränd, praktiskt taget. Omständigheterna var inte bra.

Såhär i efterhand tycker han dock att det är bra att också ha sett något av avigsidorna av församlingsliv, och att ha tagit sig igenom det utan att tappa motivationen.

Och framtiden? Ja, först och främst ska han gå färdigt skolan, det sista fjärde året så han kommer upp i sina 240 akademiska poäng. Sen är det dags att komma ut och jobba. Och var det blir? Jo, han har nöd för region Stockholm, säger han flera gånger.

– Det är faktiskt väldigt få av de nya pastorerna som väljer att söka sig hit. Den här regionen behöver också nya pastorer. Men jag vill å andra sidan inte låsa mig helt. Det kanske finns en plan. Man måste vara öppen och beredd att prova allt. Det blir roligare så. Jag får helt enkelt se vart Gud leder mig.