Nyhet 7

Gudstjänstdräkt för gemenskap

Himmelsblå. Eller kanske Mariablå om man så vill. Så ser den ut — Equmeniakyrkans nya gudstjänstplagg. Dräkterna presenteras officiellt under kyrkokonferensen i Göteborg, årets ordinander blir de första att bära dem.

Det kommer att bli vackert —  ett böljande hav av blå rober- kompletterade med vita stolor med Equmeniakyrkans eget färgglada kors. Diakoner och pastorer bär samma dräkter, bara snittet på stolorna skiljer sig åt.

Hela hösten och våren har en liten arbetsgrupp, med bakgrund i alla tre bildarsamfunden, jobbat för att få fram en enhetlig dräkt.

— Det här är ju ingen ny fråga,  säger biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin. Diskussionen fanns redan i Missionskyrkan.

Men nu har behovet av en gemensamt identitetsbärande gudstjänstplagg, för den trefaldiga, och ibland spretiga, blomma som är Equmeniakyrkan, växt sig allt starkare.

— Vi insåg att vi behöver ett gudstjänstplagg som kan hjälpa oss till gemenskap, också med samarbetskyrkor runt om i världen och en mer samlad identitet

— Då valde vi roben som är ett etablerat gudstjänstplagg. Ett icke-liturgiskt plagg, som är neutralt, lättburet och smidigt, berättar Alf Englund, handläggare för medarbetar-och vigselfrågor, som tillsammans med regional kyrkoledare Helen Friberg, och Karin Olofsdotter från Equmeniakyrkans teologiska kommitté utgjort arbetsgrupp. 

Arbetsgruppen har själva ritat kläderna, som sys upp i en blandning av syntet och bomull. Som förlaga har man använt Metodistkyrkan i Danmarks ämbetsdräkt som man sedan förändrat efter Equmeniakyrkans behov.

— Att vi utgått från Metodistkyrkans gudstjänstkläder  är inte oviktigt. Då vidgar vi något som redan funnits i ett av våra bildarsamfund, säger Sofia Camnerin.

Ordinanderna, 24 till antalet denna gång, har också fått både respondera och prova.  Att det fungerar praktiskt anses viktigare än något abstrakt resonemang.

— Det ska skapa en igenkänning. Man ska bli glad av att bära dem, säger Helen Friberg och sedan berättar gruppen att det var en av anledningarna till att man valde den blå färgen och inte högtidligt svart. 

— Det blir för dystert, och det är fött ur akademin från början. Den tjocka kaftanen blir också för dyr, förklarar Sofia Camnerin.

Just detta att inte signalera en akademisk eller hierarkisk ämbetssyn är viktigt. Kyrkoledningen, och alla regionala kyrkoledare, som fattat beslutet om dräkterna, är givetvis medveten om att många församlingar är tveksamma till speciella gudstjänstkläder av just detta skäl.

— Men gudstjänstkläder förutsätter inte en hierarkisk ämbetssyn, de påminner oss  bara om att den särskilda tjänsten är ett tjänaruppdrag och hjälper oss att reflektera över den, säger Sofia Camnerin.

— Jag vill verkligen understryka att vi inte gått in i en annan ämbetssyn. Detta är ett arbetsplagg. Det är oerhört viktigt att förstå. 

Och friheten att predika i slitna jeans eller svart kaftan, som många Equmeniapastorer använder vid mer högtidliga tillfällen, finns kvar.

— Det här är ett erbjudande, understryker Sofia Camnerin. Men man får göra precis som man vill under ordinarie gudstjänst. Full frihet råder.

Det gäller också stolan, som kan bäras med till exempel det vita röcklin som en del Equmeniapastorer använder. Och de blå roberna kan användas med eller utan stola.

Men under ordinationen ska alltså den nya roben vara på. Med stolan, som aldrig får bäras av andra än ordinerade pastorer och diakoner.

— Ordinationen är något fantastiskt fint. Det här blir ett sätt att markera att vi alla är tjänare i Guds rike, säger Helen Friberg.

— Som samlande kyrka vill vi visa att denna tjänst bär de ordinerade inte själva, att de kan vila i att detta sker inte i egen kraft, säger Sofia Camnerin. 

— Jesus sade ju ”ta på er mitt ok” och stolan blir det synliga tecknet på snickar-Jesus ok. Stolan kan också ses som en torkduk, särskilt för diakonerna. Den har också ursprungligen använts så, för att torka av nattvardskärl eller torka tvättade fötter.

Till årets konferens kommer det att bli möjligt att låna eller köpa rober, som nu sys upp  i Herrljunga, i fem olika storlekar. En robe går på omkring 3500 kronor, stolorna, som sys upp i Belgien, kostar en dryg  tusenlapp,

— Det är ett vackert, lättskött och lättburet plagg som markerar samhörighet, en fest inför Guds ansikte, förklarar Helen Friberg.

— Men igenkänningsfaktorn är också viktig på ett internationellt plan. Ett gudstjänstplagg skapar samhörighet med våra samarbetskyrkor, där gudstjänstplagg oftast är en självklarhet,

Men festkläderna har också en djupare dimension, understryker Sofia Camnerin.

— De är en del av vårt teologiska tänk. Ett uttryck för en kyrka. Man kan säga att teologin tar kropp.

 

Annika Ahlefelt

annika.ahlefelt@sandaren.se
7 Kommentarer
Marie Fredin
Nej, diakonerna använde inte stolan till torkduk, till detta användes en mindre smalare duk kallad manipel, som bars runt vänster handled eller i vänster hand. Stola bäres från vänster axel till höger höft, korsas där och fixeras med ett cingulum.
Annika Ahlefelt

Nej, det där med torkduk avsåg historisk tid.

Redaktionen

NoiseMaker
Snacka om ett steg i fel riktning. Är det för att distansera sig från "vanliga" gudstjänstbesökare som pastorerna erbjuds att klä ut sig? Vilken halvmesyr också att säga att det är för att visa på samhörighet, men inte göra det till tvång; det gör det ju bara mer spretigt. Några klär sig som vanligt folk och andra i blå lucialinnen.
Anders Ågren
Oj, ser att denna artikel är skriven i tisdags. Jag trodde först att det var ett aprilskämt!
Susanne Augustsson
Blir bestört att se dessa dräkter.Alldeles för iögonfallande och inger inget förtroende. Om vi ska ha gudstjänstplagg så tycker jag inte att man ska kunna associera till våra gamla samfund. Vi ska tänka nytt för ekqumeniakyrkan.
Rune B
Detta plagg kommer jag aldrig att bära. Ökar bara skillnaderna mellan pastor och församlingsmedlemmar. Tror knappast att detta är förankrat i församlingarna runt om i landet. Är nog mer en önskan från kyrkoledningen. Varför vet jag inte.
Emanuel Bratt
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är väl egentligen inte så fruktansvärt med en dräkt, och hade jag varit uppvuxen med det så hade det säkert varit helt naturligt, även om jag antagligen hade haft lite svårt att motivera det inför vänner som står utanför. Men för majoriteten av oss som inte sympatiserar med detta, så är det en riktningsgivare, sen kan man stryka under hur mycket man vill att det inte handlar om ökat ämbetsfokus. Det är ändå så det i praktiken kommer uppfattas. Tesen förs fram att det tvärtom tjänar som en påminnelse om att vi alla är tjänare. Och det låter ju jättefint, men jag tror inte att man på allvar tror att det är den koppling människor kommer göra, och att frukten av denna dräkt kommer bli en ökad tjänaridentitet bland medlemmarna. Huvudargumentet som lyfts fram handlar ju dock om enhet, vi behöver en ny gemensam dräkt för att betona att vi är EN kyrka. Detta kommer tyvärr inte öka enheten, snarare tvärtom är jag rädd. Jag har sett sämre uttalanden och idéer från Equmeniakyrkan hittills, men precis som kyrkan är medveten om, så är det fysiska inte oviktigt, och därför kommer denna fråga tyvärr ligga kvar och irritera, för att den gör sig påmind.