Kultur & Teologi

Ja till Jesus räcker för medborgarskap

På nationaldagen skriver Linda Alexandersson en teologisk krönika om att vara medborgare i Guds rike.

Nationaldagen är extra festlig för dem som fått sitt medborgarskap under året. Äntligen är jag svensk! Eller är jag det? Och hur kommer det bli för invandrare som kommer till Sverige framöver? Kommer de att få temporära eller permanenta uppehållstillstånd? Samma rättigheter som övriga? Kommer det att ställas andra krav för medborgarskap?

I romarriket blev man inte automatiskt medborgare vid födseln, och majoriteten av befolkningen räknades som icke-medborgare. Medborgarskapet var, om jag har fattat det hela rätt, knutet till den stad man bodde i. För att få medborgarskap gällde att familjen hade en uppsatt position i staden, att man var tjenis med Kejsaren, eller att man hade råd att köpa sig ett medborgarskap. I Apostlagärningarna berättas det om en man som blir väldigt förvånad över att Paulus är romersk medborgare, eftersom han själv har köpt sitt medborgarskap för dyra pengar.

Men Paulus var romersk medborgare, och medborgarskapet medförde vissa rättigheter. De makthavare som pryglat Paulus utan att ge honom en rättslig prövning har all anledning att bli nervösa. Det fick man inte göra med medborgare. Med icke-medborgare gick det däremot hur bra som helst.

Förutom medborgare och icke-medborgare fanns det ytterligare en klass. Det var de som hade flyttat in till staden och räknades som invandrare och främlingar. De stod ännu lägre i kurs än icke-medborgarna. Till denna grupp räknades antagligen de judar som levde i diasporan. Det är antagligen till dessa judar i Efesos som konverterat till kristendomen som Paulus vänder sig när han skriver: ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger sam-ma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.”  

Grundtexten skulle också kunna översättas med hemlösa invandrare. Det är alltså till människor som ansågs sämre än icke-medborgare som Paulus skriver att de nu äger samma medborgarskap som de heliga.

Till samma grupp människor, som i stort sätt saknade rättigheter, skriver Johannes: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn”

Rätten att bli Guds barn är närmast en juridisk term. Johannes åhörare hade antagligen väldigt ont om sådana rättigheter. 

I en kultur där en människas rättigheter bestämdes av huruvida hon var medborgare eller inte, skapar alltså de första kristna en subkultur där alla får se sig som medborgare med likvärdiga rättigheter. Inte undra på att budskapet om Jesus och möjligheten att tillhöra en kristen församling uppfattades som goda nyheter! 

 

Linda Alexandersson 

0 Kommentarer