Nyhet

Hoppfulla klimatkämpar vill överrösta domedagsprofeter

foto: johannes frandsen

Nu dominerar domedagsprofeterna i miljödebatten.

Men det finns andra, mer hoppfulla röster, som tror att klimatkampen kan vinnas.

Den snabba utfasningen av fossila bränslen och solceller är två positiva tecken.

Nyligen besökte den uppmärksammade klimatfilosofen Roy Scranton Sverige. Med sig hade han en mycket dyster profetia. Enligt Roy Scranton befinner vi oss redan i apokalypsen, människans sista stund på jorden, då varken politiker eller andra ledare kommer att kunna stoppa klimatkatastrofen.

Andra klimatforskare använder inte ett lika drastiskt bildspråk, men där finns också pessimister. I Parisavtalet kom världens länder överens om att temperaturökningen skulle begränsas till maximalt två grader, vilket även det skulle ge stora effekter på miljön. Enligt tidskriften Nature visar dock en analys av utsläppskurvor, ekonomisk tillväxt och befolkningstillväxt att chansen enbart är fem procent att lyckas med den begränsningen. Sannolikheten är alltså stor att det blir betydligt varmare på jorden.

Men det finns också många som inte alls tror att människan har förlorat klimatkampen. Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, är en av dem. Han vill dock inte bli kallad optimist.

— Det kan låta så hurtigt, som att man lever i det blå. Istället finns det en saklig grund för att vi ska klara det här, och den kunskapen måste spridas, säger han.

Han tror att just den apokalyptiska stämningen bidrar till att försvåra miljöarbetet. Han vill istället lyfta fram de goda exemplen, speciellt Sverige, som han menar har unika förutsättningar för att bli ett klimatsmart land.

— Många människor har så mörka bilder av att göra en omställning, man tror att det ska bli ett liv i säck och aska. Man tycks vara mer rädd för medicinen än för själva sjukdomen. Men vi kommer att på många sätt få ett bättre liv om vi är fossilfria, med till exempel renare luft och mindre buller i städerna med elbilar, säger han.

Svante Axelsson pekar på att det nu kommer många tekniska lösningar som bidrar till en bättre miljö. Solceller blir snabbt billigare och står för en allt större del av energiproduktionen. Vindkraft är redan i dag den billigaste elproduktionen i hela världen utan subventioner. Elbilar får ett allt större genomslag och minskar beroendet av fossila bränslen. Men allt handlar inte om teknik, det krävs också beteendenförändringar och politisk vilja.

— När vi till exempel fick bort försurning och freon så var det ju politiska beslut som ledde fram till det. Det är inget som sker av sig självt.

Hans vision är att Sverige blir ett slags globalt skyltfönster för hur ett land kan bli miljövänligt. Han ser redan i dag hur näringslivet intresserar sig för klimat-smarta lösningar, eftersom företagsledare tror att detta är vägen till lönsamhet i framtiden.

— Ska Sverige behålla sin konkurrenskraft så måste vi ställa om från fossilbränslen, säger han.

Men läget globalt är inte lika hoppingivande, det håller han med om. En snabbt växande och konsumerande medelklass i Asien och Afrika kommer att medföra stora prövningar för naturresurser och klimat. Men här hoppas han att Sverige ska få vara en fyrbåk.

— Om vi i Sverige visar på en ny modernitet och det nya goda livet, så vill folk härma oss snabbt. Det är den enda makt vi äger. Därför är västvärldens nästa utvecklingssteg så avgörande. Hur vi beter oss kommer att påverka fattigare länder.

En annan ledande person inom klimatdebatten är Mattias Goldmann, som är vd för tankesmedjan Fores. Han menar att det är avgörande hur klimathotet kommuniceras, det måste göras på ett sätt så att människor bryr sig men inte förlorar hoppet.

— Det är ju inte så att vi kommer med något hallelujabudskap. Vi kan inte undvika klimatförändringar helt, men varje begränsning gör skillnad, och varje minskning av utsläppen ger oss mer tid att ändra beteende och introducera ny teknik, säger han.

Han berättar om att forskning visat att människor som vägrar tro på klimatförändringarna kan överbevisas om att hotet är verkligt. Den insikten gör dem dock inte till miljökämpar, utan kan istället få dem att förtvivla. Hopplöshet är inte någon bra grund att bygga ett miljöengagemang på.

— Jag känner en oro över att folk går direkt från förnekelse till förtvivlan, säger han.

Han ser flera konkreta orsaker till att inte fastna i förtvivlan och hopplöshet. En är den nya delningsekonomin, där fokus inte längre är på eget ägande. Istället kan man till exempel samsas om en bil i bilpool.

— Det är egentligen inte klimatmedvetenhet som driver delningsekonomin utan till exempel bekämlighet. Men resultatet är bra för klimatet, säger han.

Han ser också engagemanget från unga, som Greta Thunberg går i spetsen för, som ett tecken på människors vilja till förändring.

Men känns det ändå inte tröstlöst vissa nätter?

— Jo, absolut. Men då får man gå upp på morgonen, medveten om att i dag används det fler solceller än igår. Och så får man minnas när Sverige låg under med 0-4 mot Tyskland i fotboll, det såg hopplöst ut, men det gick att vända.

Jag känner en oro över att folk går direkt från förnekelse till förtvivlan. Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores

Fakta:

0 Kommentarer
1 Kommentarer

Nyhet

Läs vidare