Magnus Jegermalm är 58 år, och kommer närmast från Hälsohögskolan Jönköping University, där han haft flera roller – nu senast som forskningschef för hela skolan. Hans akademiska meritlista är omfattande men en akademisk karriär var inget han siktade på som ung.

– Jag är musiker i botten, trumpetare. Men en läppskada i 30-årsåldern gjorde att jag fick överge banan som professionell musiker och omskola mig till socionom.

Utbildningen skedde på Ersta Sköndal (Ersta Sköndal Bräcke högskola numera) och han hamnade direkt efter utbildningen i nybildad forskargrupp om civilsamhället. Jegermalms huvudsakliga område har sedan haft särskilt fokus på anhörigomsorg och utveckling av frivilligt socialt arbete i civilsamhället. Han har även internationell erfarenhet med arbete vid två amerikanska universitet, liksom projekt i Irak och Ryssland.

– Jag har skaffat mig många erfarenheter som jag lärt mig att sätta in i nya sammanhang. Men jag ser också stora likheter mellan EHS och framför allt Ersta Sköndal, där diakoni, teologi, mänskliga rättigheter och existentiella frågor också präglar verksamheten. Att ha en kyrka som huvud­man är inget jag känner mig obekväm med även om jag personligen inte har något kyrkligt engagemang.

Sin erfarenhet av socionom­utbildningar och andra professionsutbildningar där en balans mellan teori och praktik är betydelsefull tror han också kommer väl till pass på EHS, främst då när det gäller pastorsutbildningen.

Jegermalm ser fram emot att få ansvaret för hela högskolan, och ser som sin viktigaste uppgift att säkra finansieringen och säkra examinationsrättigheterna genom att ha stabila grundutbildningar som tål den allt hårdare granskningen.

Att EHS är en liten högskola innebär både för och nackdelar, anser Jegermalm.

– Fördelen är att man kan vara flexibel, och vara lite friare. Men nackdelarna blir en spegelbild av fördelarna. En liten högskola är sårbar. Därför är det viktigt att inte bara sitta på en gren, så att säga. EHS tre ben, ”Mänskliga rättigheter” ”Religionsvetenskap och teologi” och ”Östkyrklig studier” är stabila, anser Jegermalm, men utesluter inte samarbeten med andra akademiska områden.

Men någon helt ny gren tror inte han inte på. En liten högskola kan inte gapa över för mycket – det leder nästan alltid till kvalitetsförsämringar, anser Jegermalm och fortsätter.

– Teologisk utbildning och forskning är viktig inte bara för kyrkan och kristenheten utan för samhället i stort. Kyrkorna minskar i medlemsantal, men religionen är inte död. Vem är det man kallar på när det blir kris? Det är kyrkorna och andra delar av civilsamhället. Behovet av kyrkornas engagemang i samhället bara ökar.

Huvudmannen Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Joakim Hagerius har varit med vid slutfasen av Jegermalms tillsättning, och menar att han känner sig mer än trygg med honom vid rodret.

– Magnus kommer in med en stark erfarenhet av kvalificerat akademiskt ledarskap, det tror jag är jätteviktigt. Han har ideo­logiskt också medvetet valt att verka på enskilda högskolor och valt att forska på civilsamhället. Att ha en person som tror på att detta är framtiden, och att det blir ännu viktigare framgent med starka enskilda högskolor, tror jag är jätteviktigt. I den meningen blir han också en kulturbärare.

Något Hagerius tror att Jegermalm kan nå långt i är det fortsatta arbetet med forskning.

– Där har vi ett jätteviktigt arbete på lång sikt för EHS som Magnus kommer in med erfarenhet kring, det känns spännande.

Finns det nackdelar med en rektor som inte är engagerad eller har bakgrund i Equmeniakyrka.

– Visst kan man tycka det är önskvärt med ett engagemang i vår kyrka, men jag tycker också man ska se detta ihop med de två andra förändringarna som sker. Petra Carlsson (präst i Svenska kyrkan och uppvuxen i Missionskyrkan) blir biträdande rektor och Daniel Strömner (ordinerad pastor i Equmeniakyrkan) blir programansvarig. Detta blir en bra helhetslösning med både akademisk kompetens och djup.

PER-ERIK LUND

pererik.lund@sandaren.se

ROBERT TJERNBERG

robert.tjernberg@sandaren.se