Det har nu gått fyra månader sedan de första flyktingarna från Ukraina kom till Sverige.
Även om flyktingarna inte längre är i mediernas fokus så fortsätter många av Equmeniakyrkans församlingar att hjälpa.
I Mjölby har Andreaskyrkan varit engagerad för flyktingar nästan ända sedan kriget startade i slutet av februari. Med kort varsel fick församlingen ta hand om fyra familjer. Nu bor de i lägenheter som ordnats genom församlingen, utan Migrationsverkets försorg, och stöttas fortsatt av församlingen.
– Vi har fått en enorm respons från människor i samhället, många har kommit hit för att arbeta som volontärer och fortsätter att göra det, säger Marie Rosén, som är föreståndare i församlingen.
Kunna stå på egna ben
Församlingen tar ett stort ansvar för flyktingarna eftersom de enbart får en mager dagersättning från Migrationsverket. Några av flyktingarna har fått jobb, men fler skulle behöva få anställning för att kunna stå på egna ben.
Även om mycket kraft och energi läggs på flyktingarna så finns det inget tecken på att församling och volontärer skulle tröttas.
– Församlingens engagemang är lika stort, samtidigt är vår policy att vi inte ska vara bärare mer än nödvändigt. Vi försöker slussa in dem i samhället, få i gång svenskan och se till att barnen kommer ut i skolan. Men än så länge har vi huvudansvar för boende och att se till att de har pengar så att de överlever, säger hon.
Ordnat boende för 380 ukrainare
En annan engagerad församling är Enebykyrkan i Danderyd. Där har församlingsmedlemmarna inte själva tagit huvudansvar för flyktingar, men stöttat ett nätverk som ordnat boende för 380 ukrainare. Kyrkan har ställt upp bland annat genom att upplåta de egna lokalerna.
– Här i kyrkan är det språkkurser två gånger i veckan med professionella lärare. Vi har också haft psykologer som haft krisbearbetning och genom nätverket har vi haft kontakt med företag som ska hjälpa dem in på arbetsmarknaden, säger Lars Åberg, som är pastor i församlingen.
Upprätthålla mathjälp
Han tror att somliga i nätverket som ställt upp med bostad kan slitas av det i längden. En annan viktig fråga är att upprätthålla den mathjälp under semestertider som baseras på att frivilliga köper matvaror till flyktingarna.
– För att inte flyktingarna ska drabbas så har vi nu snarare ökat vårt engagemang, säger han.
Även om det inte är församlingens huvudsakliga mål så har samarbetet med nätverket skapat fler kontakter med människor utanför kyrkan.
– Jag tror sådant här ger resultat både i den fysiska världen och i andevärlden. Passivitet ger inga resultat alls, säger Lars Åberg.
Inga Johansson, samordnare på nationell nivå inom Equmeniakyrkan, berättar att det är många församlingar över hela landet som på olika sätt fortsätter att stötta flyktingarna. Erfarenheterna från flyktingvågen 2015 kommer väl till pass.
– Förra gången var det många människor från olika länder, det här är kanske en mer lätthanterlig grupp. Och en del av dem som kommit har haft kontakt med våra församlingar tidigare, säger hon.
Det verkar inte som om församlingarna knäcks av insatsen.
– Många församlingar låg lågt under pandemin, men nu har människor återigen ställt upp. Och många församlingar har fått bra respons från hela samhället runtomkring som också bidrar.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR