Vem skulle ha bildat ett parti som L i dag?

Liberal politik. Historiskt har medlemmarna i det som nu heter Equmeniakyrkan haft starka kopplingar med liberal politik. Men det är nu länge sedan Folkpartiet/Liberalerna var det stora frikyrkopartiet.

Väljarundersökningar visar att partiet stöddes av över hälften av frikyrkoväljarna på 1950-talet, men pingstvännerna försvann när KDS bildades, andra under Centerpartiets storhetstid och många efter Kristdemokraternas förnyelse och riksdagsinträde.

När Elver Jonsson, mångårig riksdagsledamot och aktiv i Equmeniakyrkan, lämnade jorde­livet tidigare i år tunnades de kvarvarande liberalerna från den frisinnade eran ut ordentligt.

Återväxten inom kyrkans väggar är klen. För det parti som nu heter Liberalerna är frikyrko­väljarna inte de enda som har övergett partiet, utan det befinner sig i en akut opinionskris med uppenbar risk att elimineras från Riksdagen efter nästa val. Krisen blir tydlig av svaret på denna fråga: vem skulle tänka sig att bilda ett parti som Liberalerna i dag?

Förutom de närmast berörda med uppdrag för partiet är medborgarna som skulle engagera sig i ett sådan projekt lätträknade. Någon kanske skulle invända och säga att liberalismen segrat ihjäl sig och att dessa partier har svårt över hela Europa. Men så är det inte.

Runtom i Europa förnyas liberala partier på ett sätt som ofta stärker den politiska mitten. I länder som länge saknat sådana partier bildas nya. När Frankrikes president Macron bildade sitt parti stod han upp mot den auktoritära populismen. I Polen, Spanien, Österrike, Rumänien och Ungern finns andra exempel.

Till detta kan läggas att tyska liberaler gjort comeback i Förbundsdagen, och att liberala partier klarar sig bra i bland annat Estland, Danmark, Nederländerna, Belgien och Bulgarien.

Dessa liberala partier har inte samma problem med väljarna som sitt svenska syskonparti.

De svenska Liberalerna har gjort tydliga strategiska misstag. Att först gå över det som en gång beskrevs som blockgränsen och stödja Stefan Löfven som statsminister och sedan välja en partiledare som är kritisk till detta samarbete är bara en i raden av manövrar som förbryllar väljarna.

En bärande anledning till partiets akuta kris lär vara att väljarna inte vet vad en röst på Liberalerna innebär för politik: kompromisser med Socialdemokraterna eller att ge Sverigedemokraterna inflytande på svensk migration och andra områden?

Under en tunn fernissa blir det allt mer uppenbart att Sverige­demokraternas människosyn resulterar i en restriktiv flyktingpolitik och ett bristande stöd för demokrati med medborgerliga fri- och rättigheter. Då vi är skapade till Guds avbild är vi kallade att se Jesus i varje människa. Den som vill följa Jesus i liv och politik bör därför arbeta för att minimera Sverige­demokraternas inflytande.

För Liberalerna finns det också strategiska skäl för fortsatt samverkan med Socialdemokraterna. I svensk politik var länge den ideologiska huvudkonflikten den mellan olika ekonomiska ståndpunkter som sammanfattades i höger eller vänster. Den konflikten kompletteras nu av en ökad polarisering mellan frihetliga (libertära) och auktoritära värden. Denna konflikt spräckte Alliansen där en katalysator var skilda åsikter mellan frihetliga flyktingvänner och auktoritärt flyktingkritiska.

Existensberättigandet för ett liberalt parti är knappast att stödja ett politiskt konservativt block där Sverige­demokraterna avgör denna och andra konflikter.

Varför skulle en väljare i ett sådant läge rösta på Liberalerna i stället för Moderaterna?

MAGNUS HAGEVI

sandaren@sandaren.se

1 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
4%-spärren är en medicin som hjälper att uppnå målet att inte "för många" partier finns representerade i Riksdagen till priset av svåra biverkningar, som stödröstandet för partier som ligger när 4 % i opinionen och att man vid ett opinionsläge väl under 4% inte vågar rösta på det parti man helst vill rösta på i fruktan att rösten är bortkastad. Båda beteenden minskar den demokratiska legitimiteten. Genom att ge möjligheten att även kryssa på "nästbästa" parti, som får ens röst när förstahandsalternativet stupar på spärren, vågar väljaren att alltid rösta på det parti den tycker är bäst. T ex kan en socialliberal rösta på L i första hand med C eller S som andrahandsalternativ och en batongliberal gardera med M eller SD.