Församlingsliv

Här växer gemenskapskyrkan fram

Den storslagna Equmeniakyrkan i Floda är byggd i gemenskap, för gemenskap. Efter tusentals arbetstimmar vill man att det nya ska märkas både i ändamålsenliga lokaler och i församlingens förkunnelse.

Nu till helgen är det invigning för den helt nya kyrkan i Floda, några mil öster om Göteborg. Det firas med både fest, seminarier och en högtidlig adventsgudstjänst då kyrkoledare Lasse Svensson deltar. Fast faktum är att församlingen redan i söndags hade sin första gudstjänst här, inofficiellt. Det har inte funnits tid för att justera in alla mikrofoner, ljud, ljus och bild tidigare, så det behövdes ett genrep. Det blev mest praktiskt att göra såhär, och många praktiska och pragmatiska beslut förefaller ha fått dominera i arbetet med nybygget.

– Nu i höst avskaffade vi exempelvis kyrkkaffet på söndagarna. För att avlasta omsorgsgrupperna, konstaterar församlingens ordförande Evalotta Bengtsson.

Vid ett besök några veckor före invigningen, på en mörk parkering framför den än så länge något anonyma fasaden, är det dock bara att följa kaffetermosarna in. För omsorg saknas inte. På ett tapetseringsbord vankas både tårta och hembakta bullar till kaffet. Någon har till och med gjort sig besväret att ställa en blomma på bordet. Ett 25-tal personer är i full gång med olika uppgifter, många har kommit direkt från jobbet så kaffepausen blir ett välbehövligt avbrott.

I kyrksalen åker en saxlift upp och ned med någon som sätter upp de egensågade, ljuddämpande panelerna. Arbetsinsatsen har varit massiv, men ekonomiskt fördelaktig. Det blir vackert med allt trärent. 3 000 arbetstimmar skulle församlingsmedlemmarna lägga själva, nu är de uppe i det dubbla och ännu under den sista månaden räknar många med att komma hit de flesta av veckans dagar.

Byggmaterial ligger i sågspånsdammiga högar och det som ser ut som en predikstol är i själva verket en prototyp av brädstumpar med häftklamrade ark av papper.

– Visst blir vi klara. Nu känner jag mig lugn igen. Det råder kontrollerad panik, ler Magnus Standar som har ansvar för ljud, ljus och bild.

En särskild byggrupp har avlastat församlingsstyrelsen. Alla medlemmar har fått anmäla om de haft möjlighet att bidra med pengar eller tid, uppdelade i olika grupper.

– Jag har varit med i rastergruppen, säger Evalotta och pekar stolt på rutmönstret i plywood som hänger under innertaket.

Dessa bildar en vacker effekt i de stora taken, men arbetet med att såga, limma och hänga upp bortåt 4 000 träbitar måste ha varit ett evighetsprojekt.

– Att alla är med och bidrar med vad de kan, är helt underbart. Vi har en fantastisk gemenskap när vi arbetar, säger Peter Bergqvist entusiastiskt.

Han är inte medlem – än, påpekar han – men har kommit med genom en Alphakurs. Nu vill han ge tillbaka och vidare, med vad han kan. Till vardags är han elektriker och nu installerar han de nya köken med säker hand.

– Vi har många proffs i församlingen. Det har vi verkligen nytta av, konstaterar Evalotta.

Ett av dessa proffs är Andreas Sture, som är industridesigner till yrket och som formgivit lampor, stolar, predikstol och nattvardsbord, som ska få intarsia av ledstänger och trösklar från gamla kyrkan.

– Det är så roligt att också återbruka saker från gamla kyrkan, säger Åsa Rydén som ägnat de senaste veckorna åt att varsamt renovera det blyinfattade fönster som varit något av ett signum för den gamla församlingskyrkan.

Nu ska det ljussättas mot den bevarade, skrovliga gamla garveriväggen vid trappan.

– Detta är så fantastiskt att få vara med om! Jag är barnfödd här och jag läste just i min farmor Astrids dagbok, där hon skrev om invigningen av den nya missionskyrkan i Floda. Det var 1940, mitt under brinnande krig och 30 minusgrader. Och nu får jag vara med om detta, utbrister Britt Andreasson, som är församlingens omsorgspastor.

Varken gammal eller ung låter det minsta nostalgisk eller ledsen över att den gamla kyrkan är såld och ska rivas för att bli lägenheter. Istället utbrister folk ”usch” och ”äntligen” över den kyrka som blivit för liten, för omodern och där tidens tand satt avtryck som mögel i källaren.

– Sladden till projektorn brann upp efter halva gudstjänsten i söndags. Det kändes änna symboliskt, ler Mahlin Standar förnöjt.

– Vi behövde verkligen bygga nytt! Vad skulle vi vara ledsna över? Att den gamla kyrkan rivs? Nej det är bara en underbar känsla, säger Ing-Britt Borendal.

– Hörde ni att dörren till söndagsskolan trillade ned förra helgen, säger någon.

– Det ska bli så underbart att äntligen få upp barnen i ljuset, utbrister Evalotta och slår ut med handen mot trappan upp till de stora, ljusa ungdomsrummen på andra våning.

Josefine Edstrand är projekt-ledare för bostadsbyggande till vardags, med kunskaper som är en stor tillgång när en kyrka för 40,5 miljoner ska byggas, och frivilliga krafter styras upp.

– Det här är jätteroligt. Helt fantastiskt. Det är faktiskt en ynnest att få vara med och bygga en kyrka, där jag ska vara mycket och där mina och andras barn ska få växa upp. Fast det är klart att jag varit trött som en trasa mellan varven. Men arbetsgemenskapen ger kraft också.

Vid fikastunden är det just arbetsglädje och gemenskap som många lyfter fram – även om tårta en torsdagskväll definitivt också är en fördel, skämtar någon.

– Och jag har fått vara med om något som jag aldrig gjort förut! Jag var med och bad för en betongplatta. Vi gick hit en söndag och alla lade vi händerna på bottenplattan. Det var faktiskt en mäktig stund. Och just när vi gjorde det kom solen, efter en dag av ösregn, säger Ingvar Frid och klappar det vackra, slipade betonggolvet.

Teologi och kyrkbygge hör ihop. Församlingen har bland annat konsulterat pastor Joakim Hagerius, kring processledning.

– Vi har pratat om vad församlingen varit, vill bli, hur vi uppfattas i samhället, vad som är värt att spara hos en 141-åring och vad vi ska tänka nytt kring, summerar Evalotta.

Drömmarna om nybygge var redan decennier gamla när första spadtaget togs i april 2018. Ändå har man varit väldigt noga med att förankra och ha levande diskussioner, exempelvis genom samtalsgrupperna ”Vår resa” som församlingen arrangerat. Evalotta konstaterar att hela processen gjort något med församlingen.

– När vi satsar så här stort måste vi också veta var vi står teologiskt. Våra ledord är att vi ska vara äkta, tjänande, frimodiga och välkomnande. Med en vacker, stor och öppen kyrka måste vi också i vår teologi visa en öppenhet i tilltal och arbete.

Vi behövde verkligen bygga nytt! Vad skulle vi vara ledsna över? Att den gamla kyrkan rivs? Nej det är bara en underbar känsla. Ing-Britt Borendal, församlingsmedlem

Fakta: Nya Equmeniakyrkan i Floda

Församlingen har 330 medlemmar och ett stort ungdomsarbete med 50 konfirmander, 50 scouter, 80 söndagsskoleelever och bortåt 80 deltagare på tonårssamlingarna Fredax.

1 300 kvadratmeter i två våningar. Byggd på ortens gamla garveritomt, vilket innebar omfattande marksanering.

Arkitekt är Jenny Nyström, Kjellgren Kaminsky Architecture. Rydlers Bygg har byggt den huvudsakliga delen, därtill har församlingsmedlemmar lagt tusentals egna arbetstimmar. Man har arrangerat arbetsveckor och –läger med stor uppslutning av både vuxna och barn. Intill kyrkan rinner Säve-ån förbi och här börjar också vackra Säveåns naturreservat.

Kyrksalen rymmer 250 sittande, med möjlighet att utöka till 400. Inga kyrkbänkar utan egendesignade stolar. Återbruk av olika slag står i fokus för mycket av inredningen liksom att mycket konstruerats på egen hand istället för att köpas färdigt. Kyrkan är utrustad med både solceller och bergvärme.

Kyrkan ska kunna användas för uthyrning. De egna lokal-erna är alkoholfria. Man har ett samarbete med Garveriet, restaurangen vägg-i-vägg, som låtit tala om sig med sin profil kring mathantverk och lokalproducerat. Förhoppningen är att det samarbetet ska utvecklas.

Invigningsprogrammet finns att se på församlingens hemsida.

Fakta:

Anna Hagnell

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Församlingsliv

Läs vidare