De bär inte bara vigselringen. Både Mike och Emma Boije har ytterligare en ring som även den symboliserar ett löfte. Sedan fem år är Mike och tre år Emma medlemmar i Order of the Mustard Seed (Senapskornets orden), något som färgar deras liv.

– Många kristna brottas med hur de ska uppleva gemenskap i vardagen. Vi har det genom orden, där finns vi för varandra även om vi inte bor i ett kloster, säger Emma.

De bor i Partille utanför Göteborg med två barn. Han är pastor i Equmeniakyrkan i Korte­dala, hon arbetar som församlings­pedagog i Svenska kyrkan. Till det yttre skiljer de sig alltså inte från många andra kristna familjer. Men samtidigt är de medlemmar i en rörelse som är praktiskt taget okänd i Sverige.

OMS anknyter till herrnhutismen, en protestantisk och pietistisk rörelse som växte fram hos den tyske godsherren von Zinzendorf under 1700-talet. Där grundades Senapskornets orden som skulle uppmuntra och stödja ett liv i Jesu efterföljd. Orden dog dock ut, men återupplivades inom den internationella ekumeniska bönerörelsen 24-7. OMS växer nu över världen. I Sverige finns sju OMS-medlemmar.

— Vi gör ingen reklam, men 24-7 är den väg som de allra flesta kommer in genom, säger Mike.

Det var när han arbetade i Evangeliska brödraförsamlingen, en herrnhutisk kyrka i Göteborg, och var engagerad i 24-7, som han själv blev intresserad av orden. Det var flera faktorer som drog. Mike tror att en del är att både han och Emma kom till tro på konfirmationsläger. Han har alltid trivts i gemenskapen på kristna läger.

– Ett läger är så klart annorlunda än ett kloster. Men det finns en gemenskap. Och en insikt vi gjort med tiden är att ensam inte är stark. Vi tycker kanske inte att den moderna församlingen fyller det behovet, utan vi ser behov av en närmare gemenskap, säger han.

Han längtade efter ett kristet liv som var nära och som gärna fick vara lite stökigt och kämpigt.

Mike tycker att många kyrkor blivit för friktionsfria. En familj kommer till kyrkan på söndagen, föräldrarna lämnar in barnen på söndagsskolan, lutar sig tillbaka under gudstjänsten och åker sedan hem efter kyrkfikat.

– Jag upplever inte att det är så smidigt i Bibeln. I stället bjuds man in i andras liv, där det kan vara friktion och jobbigt. Så är det i orden, säger han.

Emma var först tveksam. Men när hon fick lära sig mer insåg hon att det var ett svar på de frågor hon haft.

– Jag har varit väldigt nyfiken på klosterrörelser, den över­låtenhet som finns där. Men jag har själv inte känt mig kallad att gå i kloster, säger hon.

De gick båda det obligatoriska förberedelseåret som krävs för att man ska kunna bli en del av orden. Under den perioden har man samtal med en mentor och blir del av en mindre gemenskap.

Man får också lära sig mer om ordens löften: att man ska visa trohet till Kristus, vara vänlig mot andra människor och bidra till att sprida evangeliet till alla folk. Denna grund ska avspeglas i varje medlems liv, bland annat genom ett regelbundet andaktsliv, gästfrihet och evangelisation.

– Det är egentligen inget annat än ett vanligt kristet lärjungaliv. Men löftena kan vara ett stöd, säger Emma.

Den som sedan bestämmer sig för att gå in i orden får avge löftena under någon av 24-7:s internationella samlingar. Det är en högtidlig ceremoni.

– Jag var väldigt nervös. Det tas på väldigt stort allvar, men det är gjort i en liten annan anda än de traditionella klostertraditionerna. Där finns också humor, det är en stor glädjefest, säger Mike.

Efter det att man har gett sina löften förväntas man följa en regel, som motsvarar de klosterregler som munkar och nunnor lyder under. Till skillnad från katolska ordnar får medlemmarna i Order of the Mustard Seed, arbeta fram en egen livsregel ut­ifrån löftena. Det kan till exempel handla om att be ett antal gånger under dagen och att läsa Bibeln, eller att bjuda in människor till hemmet åtminstone en gång i veckan.

Målet är inte att skapa en så sträng regel att den inte går att följa, men den ska inte heller vara så mild att den inte kräver uppoffringar.

– Jag har behövt omarbeta år från år eftersom jag har jobb och familj och inte lever i kloster. Men den har hjälpt mig att få rutin i andaktslivet, säger Emma.

Den har också fått dem att reflektera mer över hur man lever inriktad på mission.

– En årlig rytm är att vi har åkt på en missionsresa och en retreat- eller pilgrimsresa. Men det handlar också om att leva missionellt i vardagen. Det varierar hur vi lyckas med det, men man lär sig, säger Emma.

Även om de inte lever i ett kollektiv med andra medlemmar utan ett ganska vanligt familjeliv, så upplever de ändå en gemenskap. Det är främst det som är skillnaden i deras liv jämfört med tidigare.

– Jag har vänner över hela världen på grund av detta, vilket jag är jättetacksam för. Vissa är nära, andra inte, men jag kan höra av mig om jag skulle behöva det och de skulle ställa upp. Det är som en familj på det sättet, säger Mike.

Orden har också varit ett stöd när han har gått igenom en lång tid av depression.

– Både när livet har varit svårt och när det har gått bra så har det funnits någonting att ankra sig vid. Jag tror att det har varit en hjälp i den här perioden, säger Mike.

För Emma har orden gett henne orientering i vardagen.

– Det har hjälpt mig att bli mer medveten om när och hur jag kan hjälpa andra människor. Jag har faktiskt i mina löften att hjälpa andra. Jag har också blivit mer alert att erbjuda förbön, säger hon.

De möter också kristna som har svårt att förstå deras livsval. Somliga undrar om de gått med i någon form av frimurarorden, något som de kan visa att Order of the Mustard Seed, inte är. Men ser de då sig som bättre kristna som är med i en orden?

– Inte alls. Om man läser den liturgi som finns när man tar löftena så blir det tydligt. Där sägs att detta inte förändrar någonting i relationen till Kristus, man blir inte det minsta mer helig för att man går med i en orden, säger Mike Boije.