182 år till full jämställdhet i EU

Malin Björk, Linnea Engström och Arba Kokalari vid panelsamtalet om EU och jämställdheten på internationella kvinnodagen.

Vilken makt och vilket inflytande har kvinnor i politiken?

Det var rubriken på ett panelsamtal som hölls i Europahuset, Stockholm, såhär på Internationella kvinnodagen.

 

 


 

 

 

Siktet var inställt på Europa i allmänhet, och det kommande EU-valet i synnerhet, när Eu-parlamentarikerna Malin Björk,V, och Linnéa Engström, MP, diskuterade jämställdhet med Arba Kokalari, kandidat i EU-valet för M och riksdagsledamoten Maria Nilsson, L. Och det blev en rätt spänstig, och bitvis frän debatt, inför en välfylld sal.

För hur ska man egentligen förhålla sig till det faktum att det sitter 200 fler män än kvinnor i EU-parlamentet och att i tio av EU:s 28 medlemsländer understiger antalet kvinnor i de nationella parlamenten 20 procent?

Målet, en fullständig jämställdhet mellan män och kvinnor, var förstås alla överens om. Men medlen för att nå dithän fanns det olika åsikter om.  och tidvis fick moderator Klas Jansson från Europaparlamentets Stockholmskontor återkalla debattanterna till ordningen.

 V:s kandidat Malin Björk, var snabb med att påpeka att hon kommer från Sveriges första feministiska parti och att vänstergruppen är den enda jämställda i parlamentet.

-Det gör stor skillnad. Särskilt nu när parlamentet fått en  kvinnofientlig talman från EPP-gruppen. Varje gång vi lyfter frågor om jämställdhet så står där ett gäng gubbar som fnyser och frustar.  

Malin Björk menade att de här strukturerna påverka arbetet varje dag, men att det bara är att fortsätta kämpa enligt den gamla devisen, Halva makten och hela lönen.

Linnea Engström, MP, höll med om det mesta och underströk att bristande jämställdhet självklart är en demokratiaspekt.

-Och jag är lite trött på frågan om hur vi kvinnor ska kämpa för att ändra på det här. Varför är det ingen som frågar vad männen ska göra? Varför männen fortsätter att ge makten åt andra män? Varför ställer vi inte våra manliga EU-kandidater till svars?

Arba Kokalari, M, anser inte att jämställdhetsfrågan är politisk, utan något grundläggande, som skär igenom alla åsiktsriktningar och att arbetet går alldeles för långsamt.

Det höll moderator Jansson med om. Han hade räknat ut att i den takt parlamentet håller idag kommer jämställdhet att uppnås om 182 år.

Och Linnea Engström påpekade att hon arbetat för jämställdhet med både gamla och unga män, och att det ibland är kvinnor som motarbetar.

-Det är inte alltid så enkelt det där med systerskap. Och inte med partitillhörighet heller. Det är därför nätverkandet i EU är så oerhört viktigt.

-Hon fick medhåll av Arba Kokalari, men Malin Björk vidhöll att kvinnokampen är politisk och ledde i bevis att moderaterna inte varit så särskilt jämställdhetsivrande under exempelvis Gunnar Hökmarks tid. Varvid Arba, som ursprungligen kommer från Albanien’, kontrade med att vare sig jämställdhet eller något annat fungerade under kommunisttiden.

Moderator Jansson ledde nu raskt debatten i en annan riktning och undrade vilka beslut som blivit bättre med den jämställdhet som trots allt finns.

Panelen svarade att jämställdheten sipprar in överallt och ändrar prioriteringarna.

I jordbrukspolitiken, budgetarbetet, utbildning, vård och omsorg.   

-Men det är viktigt att kvinnorfrågor inte bara reduceras till vård och barnomsorg. Vi ska vara med i allt. Därför är det så roligt att Beatric Ask nu sitter i försvarsutskottet, sa Maria Nilsson,.  

Arba Kokalari underströk att kvinnofrågor är viktiga inte minst i utrikespolitiken. För reproduktion och sexuell hälsa, för fredsarbetet och för gränsöverskridande brottsbekämpning.  

Efter en stunds ytterligare debatt äntrade panel nummer två podiet; Louise Grabo från Centerns ungdomsförbund och Nasra Ali, ordförande för socialdemokratiska studentförbundet,

De fick bland annat svara på frågan om vad som är det största hindret mot jämställdhetsarbetet.

Louise Grabo lyfte upp hoten och hatet på sociala medier.

-Det är en sån skillnad om jag och min kollega gemensamt skriver en debattartikel. Då får jag kanske tio hotbrev efteråt och han inga. Det är verkligen ett stort problem. Vi ungdomspolitiker är ju synliga, men vi har inget skydd.

Nasrin Ali beskrev glastaket som finns för unga tjejer i politiken, också i Sverige.  

-På papperet kanske representationen ser bra ut. Men vad blir de valda till? Jo, kassör, sekreterare och medlemsansvarig. Inte ordförande och vice ordförande.

Men kan då Sverige ändå vara en förebild i EU -systemet?

-Helt klart, svarade Nasrin. Vi har ju en feministisk regering. Sverige är ett föregångsland i en tid när var tredje kvinna i EU inte är i arbete, och aborter återigen börjat debatteras.

Hennes C-kollega höll dock inte med fullt ut.

-Det är lite konstigt det där med att Sverige slår sig för bröstet och säger att vi är störst, bäst och vackrast. Vi är ett litet land i norra Europa och måste försöka förstå, och respektera andra länder som inte har samma kvinnosyn.

-Men det betyder inte att vi inte ska arbeta för en större jämställdhet, avslutade Louise Grabo

 

 

 

Annika Ahlefelt

 

 

0 Kommentarer
0 Kommentarer