Svagaste regeringen i modern tid att vänta

– Osvuret är bäst, men det ser nu ut som att det blir en M-KD-regering, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göte­borgs universitet och tidigare ordförande för socialdemokratiska Tro och solidaritet när Sändaren ringde upp på måndags­förmiddagen. 

Han fortsätter:
– Liberalerna och Sverige­demokraterna kommer att spärra ut varandra: L släpper inte in SD i regeringen och SD släpper inte in Liberalerna. Det blir en regering med svagare parlamentariskt underlag än den reda svaga som vi har i dag. 
Sverigedemokraterna blev valets stora vinnare med över 20 procent och blir riksdagens näst största parti. Även Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick fram. Samtliga övriga partier backade. 

Liberalerna klarar sig precis

Minst blir nu Liberalerna, som dock räddas kvar i riksdagen. 
– För ett halvår sedan såg det inte ljust ut så jag är väldigt glad över valrörelsen säger Jakob Olofsgård, liberal riksdagsledamot från Jönköping som troligen får behålla sin stol på Helgeandsholmen. Han prisar nye parti­ledaren Johan Pehrsons insatser. 

De konflikter som funnits i partiet när det handlat om förhållandet i SD tror han inte kommer att upp till ytan igen, något som Ulf Bjereld inte är lika säker på. 
De sverigedemokratiska framgångarna ser Jakob Olofsgård som ett tecken på ett stort missnöje i landet. 
Olofsgård har tidigare varit pastor i Immanuelskyrkan i Jönköping. I samma församling har Leif Nilsson varit ordförande (och därtill chefredaktör för denna tidnings föregångare Svensk Veckotidning). Nilsson är socialdemokrat, men har deklarerat – bland annat i här i tidningen – att han inte skulle rösta med det egna partiet riksdagsvalet, utan med Miljöpartiet. Han är dock glad över inte bara de miljöpartistiska framgångarna utan även de socialdemokratiska, trots att han är kritisk mot delar av deras politik.

Klimatfrågan bord fått mer plats

Både han och Olofsgård är besvikna över att klimatfrågorna inte fått större utrymme i valdebatten. De delar också analysen av orsaken till SD:s framgångar, ett tecken på missnöje. 
– Det är en kritik mot det politiska etablissemanget, lite som Trumps framgångar i USA, säger Leif Nilsson. 
Ulf Bjereld lägger till en förklaring: hur moderaterna agerat i valrörelsen. 
– Ulf Kristersson har ju nästan tackat SD, det gjorde att tidigare moderata väljare kunde rösta med SD. Men att Sverigedemokraterna skulle bli större än moderaterna var förstås inte tänkt, där slog strategin fel. 
– Att valrörelsen mycket kom att handla om migration, brott och straff gynnade SD också. Detta kan vara början till en ny högervåg i europeisk politik, Italien kan få en högerkonservativ regering om ett par veckor, säger Bjereld som egentligen inte är så överraskad av valresultatet. Men han trodde att Centerpartiet skulle göra bättre ifrån sig och pekar också på att S gick fram, ovanligt för ett parti som lett regeringen under två mandatperioder.  

Förankring i Equmeniakyrkan

En annan riksdagsledamot, med förankring i Equmeniakyrkan, som ser ut att klara sig kvar trots nedgång för det egna partiet är kristdemokraten Kjell-Arne Ottosson, aktiv i samfundets församling i Västvärmländska Östervallskog. 
– Jag hade ju hoppats på en mer normal mandatperiod, men det verkar det ju inte riktigt bli så med tanke på det ­parlamentariska ­läget, säger han. 
Även inom KD har det funnits starka kritiska röster mot ett SD-samarbete, framförallt från frikyrkligt engagerade partimedlemmar. Men Ottosson säger att han inte mött mycket av detta valrörelsen.
Anledningen till de kristdemokratiska förlusterna på riksplanet tycker han är för tidigt att säga så mycket om. En sak pekar han dock ut:
– Vi har ju talat mycket sjukvård i valrörelsen, men det blev ingen valvinnande fråga. 
Partierna utanför riksdagen samlade tillsammans runt 1,5 procent av valmanskåren. En brokig skara. Alltifrån nya islamanknutna Nyans (som lokalt i vissa förorter gjorde bra ifrån sig) via högerextrema Alternativ för Sverige (som i fjol tog plats i kyrkomötet), Medborgerlig samling och Kristna värdepartier till Feministisk initiativ och Piratpartiet.