Nyhet

Sverige kristna ledare vädjar för barn på flykt

Det har inte hänt tillräckligt mycket sedan förra årets Julupprop. Därför går Sveriges kristna råd ut med ett nytt upprop för att påminna om kraven för en human migrationspolitik.

Lasse Svensson, Equmeniakyrkans kyrkoledare, är övertygad om att opinionsyttringar som juluppropen har betydelse, även om det är svårt att mäta.

– Genom att agera så visar vi på att det finns alternativa sätt att tänka. Om vi förblir tysta kan det tolkas som en signal om att vi stämmer in i den opinion som också finns i vårt land och som hävdar att Sverige inte har råd att ta emot flyktingar. När kyrkorna tillsammans ställer sig bakom ett upprop så företräder vi en stor grupp människor som vill se en förändring till en generösare migrationspolitik.Kyrkorna fick en del kritik i samband med förra Juluppropet av personer som tyckte att kyrkan inte ska lägga sig i politiska frågor. Men kyrkan måste alltid stå upp på utsatta människors sida, anser Lasse Svensson. – Förra Juluppropet väckte mycket debatt vilket är positivt för att öka medvetenheten om vad som sker. Allt det vi sa då är lika aktuellt idag. Vi fortsätter att försöka påverka våra politiker, bland annat för att den tillfälliga lagen inte ska permanentas. Se uppropet nedan.

 

Samtidigt som vi gläder oss i adventstid och förbereder oss för att ta emot julens stora gåva nås vi av allt fler rapporter om människor som är på flykt under svåra omständigheter. Nu senast från Libyen där människor säljs som slavar eller Myanmar där Rohingyer tvingas lämna sina hem. Vår jord är en osäker plats för många människor. Mest utsatta är barnen. Varje dag tvingas barn att fly hemifrån. Enligt UNHCR är mer än 65 miljoner människor på flykt varav 28 miljoner är barn. Det är betydligt fler än för bara några år sedan och den högsta siffran sedan andra världskriget.

Julen är hoppets tid då vi påminns om barnet som föddes i stallet och som räddar världen.  Julbudskapet berättar om hur Gud synligt träder in som människa och föds under enkla omständigheter mitt i en stormig värld. Redan efter några dagar tvingades barnet med sina föräldrar att fly till ett annat land. Psalmen ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå” målar upp en bild av frid och lugn men situationen förändrades snabbt: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig” (Matteusevangeliet 2:13). Julbudskapet är både en källa till hopp och en utmaning till handling.

Den vuxne Jesus visar kärlek i ord och handling: att älska sin nästa och att särskilt se till människor vars liv präglas av fattigdom, maktlöshet och diskriminering. Som kyrkliga ledare uppmanar vi alla att uthålligt stödja varandra i arbetet för en bättre värld att leva i. Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper. ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matteusevangeliet 25:40).

Kyrkor i hela världen gör varje dag storartade insatser för människor på flykt. Här hemma finns många engagerade medlemmar i våra kyrkor som möter asylsökande och nyanlända. En del av dem är utvisningshotade och söker desperat vår hjälp efter det att myndigheterna har avsagt sig ansvaret för dem. Andra upplever att deras rätt till en rättssäker prövning inte har tillgodosetts. Vi möter människor som bryts ned av oron för familjemedlemmar som sitter fast i krigsdrabbade områden.

Vi lever i ett Sverige där ledande politiker ifrågasätter asylrättens existens som grundläggande mänsklig rättighet. I dagens Sveriges fortsätter Migrationsverket att skicka tillbaka asylsökande till Afghanistan trots den svåra säkerhetssituationen. I dagens Sverige ses det från vissa håll som ett orimligt önskemål att familjer på flykt ska få möjlighet att återförenas.

För ett år sedan initierade kyrkorna ”Juluppropet – för en human migrationspolitik”. 80 000 personer skrev på de tre kraven till regeringen. Engagemanget i kyrkorna var stort. Idag, ett år senare, ser vi få tecken på en mer human svensk migrationspolitik. Som kyrkor har vi inte ändrat inställning.

Vi står fortfarande kvar vid Juluppropets tre krav som handlar om att ge barn, unga och familjer trygghet och framtidstro. Vi uppmanar regeringen att:

• Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro

• Ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv

• Undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Till sist ber vi tillsammans med en av julens psalmer:

Du barn av Betlehem, vi ber:

Ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.

Nu sjunger änglaskaror, Guds lov, och vi med dem.

O kom till oss, bli hos oss kvar,

Guds Son. Immanuel!

(Psalm 115, vers 3, O Betlehem, du lilla stad)

 

Kyrkoledare inom Sveriges kristna råd

Daniel Alm

föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan

Anders Arborelius

biskop Stockholms katolska stift

Fader Yeghishe Avetisyan

 Armeniska apostoliska kyrkan

Dioscoros Benyamin Atas

ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan

Torbjörn Freij

pastor Vineyard Norden

Antje Jackelén

ärkebiskop Svenska kyrkan

Johnny Kleman

kommendör Frälsningsarmén

Kjell Larsson

missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen

Anne-Christine Lindvall

ordf. Hl Anna av Novgorods Ortodoxa förs, Serbisk-ortodoxa kyrkan

Joakim Lundqvist

pastor Livets Ord

Jean Mansour

arkimandrit, Grekisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia

Kerstin Oderhem

missionsföreståndare EFS

Bernth-Åke Ottosson

 tf. missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan

Bobby Sjölander

missionsföreståndare Adventistsamfundet

Lasse Svensson

kyrkoledare Equmeniakyrkan

fader Afewerki Tessfa biskopsvikarie Eritreanska ortodoxa Tewahedo kyrkan

Karin Wiborn

generalsekreterare Sveriges Kristna råd

 

  • 1 Kommentar

  • Lägg till ny kommentar
  • Thomas Kärrlander

    Det är ju underbart att så många skrev på förra året och om var och en av dessa då samtidigt är beredda att leva upp till kärleksbudet och själva sörja för åtminstone en person, då finns det även ett incitament att genomföra vad de själva kräver.

    För det kan väl inte vara så att det enbart är läpparnas bekännelse och att de som skrev under inte alls tänkt ta sitt ansvar, utan istället överlåta bördan på de som inte skrev under juluppropet?!