Kultur & Teologi

Linda Alexanderson: "Låt det växa!"

Man växer inte av att spänna musklerna.

 

Equmeniakyrkan är ett relativt nybildat samfund. Tre kyrkor lät det gamla dö för att något nytt skulle kunna uppstå. Nu har undret skett, nu finns kyrkan till som en ny skapelse. Och en hel del har hänt sedan den blev till på nytt. Vi har organiserat oss på nationell och regional nivå. Vi har funnit framkomliga vägar i svåra frågor som dop och kyrkosyn. Våra ledare har representerat oss i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Vi börjar ana vilken slags kyrka vi är och hur vår relation till omvärlden ska se ut. 

Så vi har fått uppleva vår kyrkas återuppståndelse. Men kanske väntar vi fortfarande på pingsten? I kyrkoåret befinner vi oss just nu mellan uppståndelse och pingsten, och i den årgång vi nu läser handlar de flesta texter fram till pingst om den heliga anden. Jag kommer därför att ägna mina utläggningar här de kommande veckorna åt Den heliga Anden och församlingen. Vad är Den heliga Andens uppgift? Vad fyller Anden för funktion i församlingen? Och vad är församlingens uppgift i relation till Den heliga Anden? 

I söndagen evangelietext kallar Jesus Den heliga Anden för Hjälparen. Med tanke på att temat är växa i tro, tänker jag att det kanske är just det vi ska be Den heliga Anden om hjälp med på söndag – att få växa i tro. Att få närma oss pingsten, också som kyrka. 

Man växer inte i tro av att spänna musklerna. Det är helt enkelt fruktansvärt svårt, för att inte säga omöjligt, att prestera fram en växande tro, oavsett hur fina måldokument och handlingsplaner man har. 

När Jesus berättar för lärjungarna att han ska lämna dem är de fyllda av allt annat än tro, de känner missmod och sorg. Och inte blir det bättre när Jesus grips och dödas. Lärjungar förråder, förnekar och flyr i rädsla. Hade det varit upp till dem att få tron att växa hade de varit chanslösa och det kristna budskapet hade aldrig tagit sig ut ur deras stängda rum. Då hade de återvänt till sina gamla liv i Galiléen och Emmaus och minnet av Jesus skulle snart ha varit glömt. Men nu hänger det inte på dem. Jesus lovar att sända dem en annan hjälpare och att rusta dem med kraft från höjden. De ska stanna i Jerusalem och be till dess att det sker. När det sker kommer de att komma ut från sina gömställen. För Guds kraft går inte att hejda. Frimodigheten den ger upphov till går inte att tygla. Den kommer att skapa glädje och förvåning och förvirring. Orden kommer att flöda ur deras munnar på alla möjliga och omöjliga språk. Per automatik kommer denna kraft att påverka deras tro och få den att växa. 

Det samma gäller för oss. Vi behöver inte prestera tro. Men vi kan ödmjukt be om tro. Be att vi ska få hjälp av Den heliga Anden och kraft ifrån höjden. Kraften är inget vi själva förfogar över eller kan slå oss för bröstet med, den kommer från Gud. Det fina i det är att vi heller inte behöver stå till svars för en liten eller vacklande tro. Ibland händer det saker i livet som slår oss med sådan kraft att tron helt enkelt inte håller. Vi står vapenlösa och maktlösa och tomhänta. Men även i det läget räcker det med ett litet frö för att något ska kunna börja växa igen. Hjälparen kan skapa hopp i modlösa lärjungars hjärtan, och tända lågor av ljus mitt i mörkret. Det gäller oss som individer. Det gäller oss som församlingar och det gäller oss som samfund.

Så här står vi nu med vår nya kyrka. Jag tänker att allt det här vi hållit på med när vi bildat den, allt vi planerat och organiserat och sjösatt egentligen är en enda stor bön till Gud – låt det växa nu. Förnya oss. Visa oss vad du vill använda din kyrka till, så att vi förstår din vilja och kan följa dig i rätt riktning. 

Bön: 

Herre, jag tackar dig för Equmeniakyrkan. Jag tackar dig för vad hon är, och kan få bli i tjänst för dig och ditt rike. Tack för alla församlingar runt om i vårt land som vill vara med och dela budskapet om dig i ord och handling. Gud, tala till oss – ord ifrån dig – som kan förnya oss och fylla oss med glädje. Lägg längtan, drömmar, mod och ord ifrån dig på våra hjärtan. Hjälp oss att lyssna in din vilja med oss och vår kyrka. Och låt allt detta ske i Jesu namn. 

Amen

 

Linda Alexandersson 

 

0 Kommentarer