Nyhet

Hon vill ha tillväxt i sekulär region

Charlotte Thaarup har lång erfarenhet av församlingsutveckling och tror starkt att vägen till fler och större församlingar stavas barn och unga. Enligt henne är de största utmaningarna i Equmeniakyrkan Region Syd sekulariseringen och det politiska klimatet.

När Charlotte Thaarup för snart sex år sedan tackade ja till jobbet som kyrkoledare för Equmeniakyrkans sydligaste region, var det för att jobbet uttryckligen handlade om andligt ledarskap, inte om administration.

– Det är församlingsutveckling jag brinner för. Jag är metodistpastor i grunden och innan jag blev kyrkoledare jobbade jag 25 år i Strandby nära Skagen i en församling som växte mycket. Jag ser det här jobbet som att vara pastor i ett större sammanhang.

Thaarup tar emot Sändarens reporter i sitt hem i Köpenhamn, där hon och hennes man bor uppe i en pastorsbostad ovanför Jerusalemskirken där mannen Jørgen är pastor. Det blir många resor över Öresund för Thaarup.

– Ingen vecka är den andra lik. Vissa veckor är jag fyra–fem dagar i Sverige, andra bara två.

Den största utmaningen i regionen är sekulariseringen, och det tampas alla samfund med. Världen, samhället och det mänskliga livet tolkas allt mer från ett icke-religiöst perspektiv.

– Det är inte längre konstigt att lämna kyrkan. Vi har väldigt fina församlingar, bra kyrkor och duktig personal som verkligen brinner för kyrkan. Men allt färre kommer till kyrkan och även församlingsmedlemmarnas engagemang minskar. Det här kan få pastorer att gråta på våra regionsamlingar. Folk vill alltid att vi ska ordna mera bibelstudier, men när det väl ordnas så kommer ingen. Samtidigt har vi flera församlingar som växer med hjälp av Alphakurser.

Thaarups främsta mission är att hjälpa regionens 41 församlingar att utvecklas så att de kan bemöta och inkludera människor som kanske har en sekulär världsbild eller på andra sätt är nya inför tron.

– I kyrkan tror vi lätt att vi är så välkomnande och öppna. Men är det verkligen så? Hur känns det att komma in i våra församlingar som helt ny? Hur sköter vi den första kontakten, har vi någon grupp vi kan välkomna personen till, finns det ett öppet hem? Grundfrågan borde ju vara: Hur ska den här personen kunna bli frälst?

Thaarup har en konkret övning man kan göra för att se på församlingen med nya ögon.

– Gå in i en restaurang eller affär. Känn in atmosfären och fråga dig: vad är det som gör att jag känner mig hemma här? Finns det något av detta vi kan ta med till församlingen? Och våga fråga dig själv: skulle du gå i din församling om du inte var medlem?

Det handlar ytterst om frälsning, och här sitter varje kristen inne med svaret på frågan ”Hur blev du själv kristen?”

– Ofta handlar det om relationer. Man kommer in i kyrkan genom vänner och familj, eller i sökandet efter det. Alla människor behöver vänskap, mat och Gud.

Den andra stora utmaningen Thaarup ser i Region Syd är att området är så gult. I riksdagsvalet röstade nästan var fjärde väljare i Skåne på Sverigedemokraterna och i vissa kommuner fick partiet uppemot 40 procent av rösterna. Troligen finns det även församlingsmedlemmar som sympatiserar med partiet.

– Hur ska vi vara kyrka med dem vars männiksosyn är svårt att se som kristen? Hur ska vi vara kyrka för Sverigedemokraterna? För det ska vi ju också vara.

Enligt Thaarup beror Sverigedemokraternas framgång mest på en rädsla för att förlora livet så som vi har det nu.

– På ett sätt är det ju sant. Vår tro lovar oss inte ett liv i rikedom och fred. Ska vi leva ett kristet liv kan vi inte säga att rika har mer rätt att vara i världen än andra. Vi behöver dela med oss, och då blir det ju onekligen en förändring i vår materiella standard. Vi är kallade att vara förvaltare, inte ägare.

Så hur bygger man kyrka i en region som är sekulariserad och sverigedemokratisk?

– Genom att satsa på barnfamiljer och ungdomar, det är så jag har sett församlingar växa. Konkret innebär det att vi skapat en gemensam konfirmationsgrupp för hela regionen och att vi jobbar med ett koncept som kallas ”messy church” som utgår från barnen men inkluderar alla åldrar.

Regionens församlingar har väldigt få konfirmander och därför har man slagit ihop dem till en gemensam grupp som kallas KonfaS (Konfirmation Syd). Den baseras på läsning i den egna församlingen, tre gemensamma träffar och ett läger. Gruppen träffas i tre år.

– På det här sättet lär ungdomarna känna varandra trots att de bor på olika orter. Det har varit väldigt lyckat.

Året efter konfirmationen gör gruppen en missionsresa till Litauen, och året därpå en resa till den ekumeniska kommuniteten Taizé i Frankrike.

– När vi åker till Litauen tar vi med mat och kläder och besöker barnhem och ungdomar. Svenska ungdomar blir ganska tysta i de här situationerna. Oj då, säger de. Inte längre från Sverige än så här kan människor faktiskt bo i hus utan fönster.

Konceptet ”Messy Church” (fritt översatt ”stökig kyrka”) är ett specialevenemang som en församling kan ordna några gånger i året. Det kan ersätta en söndagsgudstjänst eller ordnas en helt annan tidpunkt. Konceptet har utvecklats i England.

– Det är ett nytt sätt att vara kyrka. Det består av verkstäder
kring något tema, till exempel vänskap, en bibeltext eller en kyrklig högtid.

I verkstäderna pysslar man, bakar något eller lär sig en ny sång. Sedan samlas alla och skapar en andakt eller gudstjänst och en ledare berättar hur alla dagens aktiviteter hänger ihop.

– Det är ”messy”: mycket aktivt och rörigt. Barnen får springa av sig och vuxna fixar med verkstäder och kokar kaffe. Det är inga svåra uppgifter, men roliga. Många muslimska familjer kommer till messy church, och de tycker om att lära sig om de kristna högtiderna. Också de som inte är barnfamiljer deltar gärna, till exempel ungdomar eller barnlösa. Ofta har folk inte sett nya människor i sin kyrka på länge, och tycker därför väldigt mycket om messy church.

  • 0 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar