I över två decennier har den Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby upprätthållit ett regelbundet gudstjänstliv på Nya Slottet i Bjärka-Säby utanför Linköping.

Något som lockat en bred ekumenisk palett av kristna till Bjärka-Säby för att tillfälligt liksom regelbundet delta i gudstjänsterna på plats.

I dag har kommuniteten runt 200 medlemmar och är också en av de aktörer som tydligast bedrivit ekumenisk verksamhet på slottet – vilket var en av grundpremisserna på vilken Pingstkyrkan (då Sionförsamlingen) skänktes Nya Slottet 1980.

Tidigare i år stod det klart att Pingstkyrkan ville bli mer närvarande med egen verksamhet på slottet, och att de inte längre önskade att kommuniteten skulle fira  gudstjänsterna i slottet som de gjort klockan åtta varje söndag sedan decennier. Något som kommuniteten meddelades brevledes.

Kommuniteten har numera tillgång till kapellet endast om de också hyr resten av slottet för retreatverksamhet, varför de fysiska gudstjänsterna en period placerats på Vårdsnäs stiftsgård.

Efter ett halvår av hopp om att Pingstkyrkan skulle ändra sig är nu Joel Halldorf, medlem i såväl Pingstkyrkan som kommuniteten öppet kritisk till förfarandet på sin facebooksida.

”Ärligt talat trodde jag aldrig att det skulle komma till den här punkten. Beslutet framstod för mig som för märkligt, dumt och hjärtlöst – någon gång längs vägen måste väl äldstekåren inse det, tänkte jag? Det måste vara ett misstag, något vi kan lösa genom samtal? Den som följde det här i media minns kanske att jag i våras uttalade mig ganska fridsstiftande och försökte tona ner konflikten. Min tanke var att äldstekåren fattat ett oinformerat och obetänkt beslut, och när de insåg konsekvenserna av det skulle de ta ett steg tillbaka. Jag var mån om att undvika att konflikten eskalerade, så att samtalen gick i baklås innan de ens började.

Men det hjälpte inte. Ingenting hjälpte. Och nu står vi alltså här”, skriver han bland annat.

När Sändaren samtalar med honom utvecklar han tankarna;

– Jag förstår fortfarande inte varför vi inte kan tillåtas fira gudstjänst. Vi har från första början välkomnat Pingstkyrkans initiativ att vara mer närvarande på slottet, men att det skulle betyda att kommuniteten inte kunde fortsätta att ordna gudstjänster, trots att de inte krockar med Pingst egna är svårt att ta in. Det är inte direkt så att det finns för många gudstjänsttillfällen i Sverige, säger han.

Har ni fått framföra era synpunkter?

– Nja. En sak som jag reagerat på är att det inte tagits upp för diskussion på församlingsmötena utan i särskilda samtalsforum. Frågan har dock ansetts vara ett äldste(styrelse)beslut så
församlingen har aldrig fått rösta om de vill stå bakom brevet eller inte, förklarar Hall-
dorf.

Den nuvarande ledaren för kommuniteten, Jonas Eveborn, har inte heller bjudits in till församlingsmötena för att förklara sin syn på det inträffade. Enligt uppgift har han inte heller bjudits in att träffa den äldstekår som nu beslutat att avveckla kommunitetens frekventa närvaro på slottet.

Sändaren har sökt föreståndaren i Pingstkyrkan, Marcus Sönnerbrandt, som undertecknat uppsägningsbrevet för att få svar på hur han ser på situationen och de frågetecknen som omgärdar den snabba utfasningsprocessen. Tyvärr utan framgång.

Förhoppningen är att kunna följa upp med Pingstkyrkans syn men i Dagen den 12 mars i år sa Sönnerbrandt så här;

– Det började glida längre och längre bort från församlingen och blev till slut till två världar, i fråga om spiritualitet, liturgi, ordning och beslut. Sedan bildades kommuniteten som i praktiken kom att ta över ansvaret för livet på slottet allt mer.

Ligger det nåt i det, Joel Halldorf?

– Visst finns det skillnader i liturgin och av hänsyn till de skillnaderna har kommuniteten för flera år sedan tagit bort moment och samlingar (som bland annat ökenmässan med rökelseinslag). Men man har ännu inte sagt vad det är som gör att man inte vill att kommuniteten ens ska få vara kvar och fira gudstjänst. Att fira gudstjänst med en ordning nära Svenska kyrkans klockan åtta varje söndagsmorgon, är det så farligt?

I inlägget på Facebook avslutar Halldorf med orden:

”...det som smärtar mest är att tänka på de barn som vuxit upp med gudstjänsten på Nya Slottet Bjärka-Säby. De har tagit emot tron här och funnit sin plats i gudstjänsten – bland annat genom att de alltid tänder ljusen under evangelieläsningen. De lite äldre barnen har förstått vad som är på gång och frågar oss vuxna. Häromdagen kom ett av barnen till mig och frågade: ’Varför tycker de inte om oss? Vad är det för fel på oss, egentligen?’

Vad svarar man på det? Hur förklarar jag för barnen att min församling inte vill ha dem och deras bön och gudstjänst i sina lokaler?”