En ny tid för gudstjänsten

— Det måste gå att förena mystik och relevans, att vara helt i min tid och samtidigt historiskt förankrad, säger han. För tre år sedan skapade teologen Sigfrid Deminger debatt när han skrev att frikyrkan hade gjort sitt. I en debattartikel hävdade han att de frikyrkliga gudstjänsterna var urvattnade på värdighet och symboler och att människors framträdande stod i vägen för korset.

Uttalandet startade en debatt med mycket känslor och många utspel, men också ett samtal mellan ett antal förkunnare och församlingsföreståndare som nu resulterat i boken Söndag – gudstjänst i en ny tid (Libris).

— Boken vill vara en fackla in i ett viktigt samtal, säger Robert Eriksson, en av redaktörerna.

I Sävedalens missionsförsamling, där han är pastor och föreståndare, firar man nattvard varje söndag.  Det gör man också i Saronkyrkan i Göteborg, som är en del av Evangeliska frikyrkan. Längtan efter det liturgiska, eller en grundläggande ordning, finns i alla samfund.

— Vi upplever att vi hittar varandra när vi söker  det som förenar istället för att beskriva vår särart, säger Joakim Hagerius när boken presenterades i Saronkyrkan.

Liturgi känns främmande för många inom frikyrkan, konstaterar författarna. Frikyrkan har haft en tendens att förringa fasta former. Med en grundläggande, tidlös ordning i gudstjänsten skapas en ram, ett fundament, som ändå ger utrymme för variation. De vill forma en gudstjänst som riktar oss mot Gud, inte mot oss själva.

— Det finns mycket i vårt frikyrkliga arv som vi vill slå vakt om som exempelvis folklighet, engagemang och gemenskap.  Men mycket som var givet i ett frikyrkomöte för några decennier sedan, exempelvis strängmusik, bibelstudier och tungotal, har mer eller mindre försvunnit. Nu måste vi ställa oss frågan hur vi formar en gudstjänst som både är trogen frikyrkans rika arv och samtidigt vänd mot framtiden.

Vem är då gudstjänsten till för? Författarna säger att för tio år sedan hade de flesta av dem svarat att den är till för den som ännu inte tror. I dag kan de inte längre se gudstjänsten som ett skyltfönster där målet är att vara relevant för någon annan och det har fått konsekvenser för gudstjänstens utformning.

— Det finns en risk att konsumtionskulturen smyger sig in och att gudstjänsten börjar likna underhållning.  Något som bedöms och värderas och där fokus blir mer på dem som framträder.  Vi behöver vara vaksamma på vad våra gudstjänster sänder för signaler, säger Carin Dernulf.

Hon menar att det människor söker i kyrkan inte är ännu ett underhållningsprogram utan något heligt, något som världen inte kan ge.

Liturgi betyder ursprungligen ”det folket gör”. När de fria vittnesbörden och bönerna inte är lika vanliga i gudstjänsten längre så måste delaktighet skapas på annat sätt.  Det kan ske genom fasta liturgiska inslag som nattvard, lästa böner och ljuständning.

— Det är många som upplever en trygghet i den återkommande ordningen. Man behöver inte skapa allt själv utan kan vila i det gemensamma, säger Carin Dernulf.

Kan en mer liturgiskt utformad gudstjänst attrahera kyrkovana människor? Ja, det är pastorernas erfarenhet.  En gudstjänst där riktningen är mot Gud är en sökarvänlig gudstjänst därför att människor där kan erfara Gud, säger Robert Eriksson.

Joakim Hagerius menar att det ändå är viktigt att det finns en mångfald. Alla frikyrkor kan inte vara lika och han vill hellre se att det byggs broar mellan kyrkor som exempelvis Hillsong med sin moderna musik och rökmaskiner och mer traditionella frikyrkor.

— Jag vill inte polarisera. Det har alltid funnits variation i frikyrkans historia. Förr höll man tältmöten i cirkustält, nu är det andra arenor som lockar framför allt unga människor. Men vi som har skrivit den här boken vill slå vakt om de mer slitstarka gudstjänstformerna, säger han.