Ett riktigt miljöparti behövs fortfarande

Årets oktober var den varmaste som någonsin uppmätts, med en medeltemperatur på i genom­snitt 1,7 grader Celsius över temperaturen vid förindustriell tid (1850–1900). Det betyder att vi redan missat Parisavtalets 1,5-gradersmål och att klimatkrisen är akutare än någonsin.

Nytt manligt språkrör

Mot den bakgrunden samlas Miljöpartiet till kongress i Örebro kommande helg. 265 ombud ska bland annat välja ett nytt manligt språkrör efter Per Bolund som meddelade sin avgång i somras. Under hösten har flera miljöpartister anmält sin kandidatur, men i takt med att kongressen närmat sig har de också droppat av. Nu står valet framför allt mellan två kandidater: Stockholmspolitikern Daniel Helldén, som är valberedningens förslag, och prästen och Växjöpolitikern Magnus P Wåhlin, som ser ut att samla ett så stort stöd att valet kan bli en rysare.

För en utomstående är det svårt att avgöra om det handlar om en reell konflikt och om denna i så fall bottnar i politiska eller personliga frågor. I media har konflikten beskrivits som ett val mellan spets och bredd: Ska Miljöpartiet satsa på den fråga där partiet har sin konkurrensfördel – MP är fortsatt det parti som har störst förtroende i miljöfrågor – eller ska det satsa på bredden, och så att säga försöka komma i kapp i de frågor där man i dag har lägre förtroende än andra partier. Märta Stenevi sägs stå för den senare linjen, medan Daniel Helldén sägs stå för en pragmatisk satsning på Miljöpartiets starkaste kort.

Skillnaderna på nyansnivå

Frågan är hur träffsäker denna beskrivning är. I intervjuer och utfrågningar är de sakliga skillnaderna mellan kandidaterna på nyansnivå. Daniel Helldén, som i förra mandatperioden samarbetade med de borgerliga i Stockholm, har tagit tydligt avstånd från högerpartierna på riksplanet, som han menar är ”bortom räddning” sedan de satt sig i beroendeställning av Sverigedemokraterna. Daniel Helldéns främste utmanare Magnus P Wåhlin har i och med sin bakgrund i Vänsterpartiet förvisso en tydligare vänsterprofil. Men kanske är det inte höger-vänsterdimensionen, eller ens sakfrågorna, som bäst fångar vad det handlar om.

Miljöpartiet bildades ur miljö- och fredsrörelsen som ett alternativ till blockpolitikens låsta positioner och med en ideologi som kan beskrivas som holistisk. Magnus P Wåhlins ­politiska engagemang bottnar i teologi; bland annat har han skrivit boken En annan värld är möjlig! Teologi i klimatkrisens tid. Även om han inte marknadsför sig som en kristen politiker kan det vara just hans helhetssyn på skapelsen och mänskligheten som gör honom till många miljöpartisters favoritkandidat.

Valberedningens förslag att utse Daniel Helldén till nytt manligt språkrör kan i så fall ses som en eftergift till alla dem – opinionsbildare, experter och politiska motståndare – som hellre ser att Miljöpartiet förändras än att världen gör det.

Mest utsatta för hat och hot

Att förespråka ett spetsigt ­fokus på klimat- och miljö i stället för hela bredden ansluter till föreställningen att ­klimatkrisen kan lösas genom enbart ett teknikskifte. Det är att blunda för frågan om att många vitala resurser är ändliga och att det globala resursutnyttjandet fortfarande är extremt orättvist fördelat. Att vara den som påminner om detta och ifrågasätter modellen med ständig tillväxt är djupt provocerande för stora delar av samhället. Miljöpartiets politiker är också i särklass mest utsatta för hat och hot, enligt en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå.

Det är inte bara oacceptabelt utan en fara för demokratin – och planeten – att så många vill skrämma alternativa och angelägna röster till tystnad.