Politisk kidnapping. Regeringens budget ger en bitter eftersmak för den som älskar civilsamhälle, tror klimatet är en ödesfråga och hoppats på att SD:s inflytande var marginellt. Har liberalismen och konservatismen kidnappats i sin iver att regera?
Det liberala och konservativa tankegodset peakar inte i Sverige just nu. Det betyder inte att de slutat ha något att ge den moderna människan, utan att de blandats upp med något annat. En sorts smygande nationalism som inte kan undgå att ta sig in i också den liberala och konservativa retoriken. Undrar var den kan komma ifrån.
En liberal bör vara stolt över att stå i den tradition som tog fram statsbärande principer om frihet, jämlikhet och broderskap. Jag har någon gång hört det sägas att de tre stora politiska stråken i modern tid, liberalism, socialism och broderskap står för var sin betoning av denna treenighet.
Sekulära kristna värden
Liberalismen är friheten, socialismen jämlikheten och konservatismen broderskapet. Alla tre stråk är på sätt och vis, och jag menar att detta också kan beläggas, en form av sekulariserade kristna värden.
Även om socialismen och betoningen på jämlikhet varit den kanske mest dominanta under 1900-talet har närvaron av de andra två bidragit till att upprätthålla en slags sund balans.
När någon av de tre får överhanden går det ofta till extremen. Jämlikhet uppgår i paradoxal ojämlikhet och kommunism, frihet uppgår i laglöshet och anarkism, broderskap uppgår i revirtänk och rasism.
Auktoritär slagsida
Alla utsätts de av påverkan från ett fjärde stråk i moderniteten, nationalismen. Inte heller den är per se ond. Det finns god nationalism som manar att ta vara på landet man fått. Ingen skulle väl till exempel undvika att vilja se det gå bra för Sverige eller förespråka total gränslöshet. Men en kraft som så kraftigt bygger på gränsidentitet tenderar också att uppgå i auktoritär slagsida med snäva gränser. I sin värsta form lurar fascismens ”renhetsiver”.
I Sverige har nationalistiska drag tidigare inhysts i befintlig partistruktur till stor grad, och därför hållits i schack. Men när den nu spelar en roll som partner till regeringen viskar den sina ord synligare än någonsin i den budget som lagts fram av Sveriges regering.
Klimatet nedprioriteras. Det är inte vår sak. Biståndet nedprioriteras. Inte vår sak. Studieförbunden nedprioriteras. Pengar kan ju gå till nationsfientliga organisationer. Folkhögskolan går en hård rond. Allt civilsamhälle är i sig en motståndare mot hårda gränser och mallar.
På detta ett mediestödsförslag som effektivt lär begränsa startandet av ny press, och riskerar trycka ut mediemångfalden som arbetar för diversifierade perspektiv. Som Sändaren, exempelvis.
Chat control
Och Sverige är drivande (Ylva Johansson, S, för tydlighets skull) i att få igenom chat control som tydligt kommer begränsa enskilda personers rätt till integritet på nätet, där de flesta numera lever sina liv.
Rädslan och baksidan av nationalismen går hand i hand. Den smyger sig på liberalismen, socialismen och konservatismen som en trojansk häst.
Också i kristna kretsar kommer den smygande. Och här finns bördig jord. Många av oss lever med stor kärlek till vårt land, i undersökningar vi gjort också till kung och institutioner.
Inte ett avgränsat jordiskt rike
Men vi får samtidigt inte glömma att vårt hemland inte är ett avgränsat jordiskt rike utan en andens vind som drar över jorden. I varje stad och land finns bröder och systrar, frihet, jämlikhet, broderskap och en nationalism som inte stänger men öppnar.
Att regeringen vill ta itu med sådant som gängbrottslighet är bra, men jag misstänker att liberalismen, konservatismen och kristdemokratin alla bedragits av rösten som får oss tro att åtskillnad och separation är bättre än gemenskap och samhörighet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR