Ledare

Bilda och kyrkorna måste närma sig varandra igen

För fem år sedan – den 28 november 2014 – sade Studieförbundet Bildas extrastämma nej till att forma ett gemensamt studieförbund med Sensus. Samtidigt sa man ja till att fortsätta utveckla Bilda. Målet var att ”mångkultur, kultur, livstolkning och de tre kyrko-
familjerna” skulle stå i centrum. Hur har det då gått?

Det finns flera skäl att fråga sig vad studieförbundet Bilda är idag och vilken självbild man egentligen har. De frikyrkliga, ortodoxa och katolska medlemsorganisationerna uttryckte för fem år sedan starka förväntningar på Bilda som kyrknära. Man ville ha ett studieförbund som är stolt över sin och sina medlemmars särart och därför blir en viktig samhällskraft.

Beslutet att inte gå samman med Sensus hade olika argument. Det starkaste var behovet av ett studieförbund med en tydligare kristen folkbildnings- och folkrörelseprägel. Något som man då inte tyckte kännetecknade Sensus.

Vid tiden för beslutet pågick en livlig debatt om frikyrkosamfundens existensberättigande. Debattens stormcentrum satte fingret på frågan ”vilka vi är” i ett samhälle i förändring. Många såg i studieförbundet en möjlighet att få hänge sig åt dessa identitetsfrågor. Fem år senare kan man konstatera att frikyrkosamfundens och andra kyrkors agendor inte har format Bilda. Kanske har man nu glömt att det var kyrkorna som grundade FS/Bilda, inte tvärtom!

Representanter för de katolska och ortodoxa familjerna uttryckte sitt behov av ett studieförbund som målmedvetet vårdar sig om deras bildningsarv och gör det tillgängligt. I deras kyrkor finns många med andra språk och kulturella bakgrunder än den svenska, och de brottas med sin kristna identitet i mötet med ett helt nytt sammanhang. Dessa kyrkors egna källor måste därför på djupet bli viktiga i Bilda. Den kristna identiteten är dödsdömd utan dem.

Som ett argument för samgåendet mellan Bilda och Sensus lyfte dåvarande förbundsordföranden Erik Amnå fram styrkan i en bredare bas för att kunna möta utmaningar i samtiden. Amnå nämnde särskilt högerextremismens uppmarsch och den allmänna religionsfientligheten. När stora grupper alltmer förpassas utanför samhället – ekonomiskt, kulturellt och politiskt – hotas själva människovärdet och människans värdighet.

Amnå hoppades på ett studieförbund som ”inlemmade människor i nätverk och sammanhang kring fördjupande, bärkraftiga identiteter”, alltså en alternativ offentlighet med andra förtecken som bärs av tillit – ett forum för en livaktig kristen bildning som värnar människans värde och värdighet. Har dessa och andra förhoppningar infriats? Vad har nuvarande förbundsstyrelse och dess ordförande Per-Inge Lidén för visioner och ansvar?

Bildas hemsida på nätet har en mesig och slätstruken profil. Vad är det egentligen för skillnad mellan de ”möjligheter till möten” som Bilda och Coop/Konsum erbjuder? Bilda har idag, enligt min mening, osynliggjort sin portalparagraf om ”den kristna livsåskådningen som grund”. Därmed förlorar Bilda den särart som kan bidra till rörelse, riktning eller energi för förändringar i samhället. Vem vill offra sin egen bekvämlighet för andras väl utifrån Bildas nuvarande uttryckta ideologi?

Relationen mellan kyrkorna och Bilda måste bli mer än en formaliserad utväxling av deltagarrapporter och bidragspengar. När systemet blir så inriktat på volym förloras idéerna. På basnivå är kontakterna mellan Bilda och församlingar i många fall väl fungerande, mycket tack vare ”verksamhetsutvecklare” med förankring i de olika kyrkofamiljerna. Trots stor personalomsättning bland dem på sistone verkar även de nya vara kyrknära.

Men de rekryteringar som gjorts under de senaste två åren till förbundsrektor och andra viktiga högre befattningar inom Bilda har verkligen inte prioriterat förankring i kyrkofamiljerna och inifrånperspektiv. Annan kompetens verkar ha varit helt avgörande. Var togs beslut om det och på vilka grunder? Det ger oundvikligen brist på tonalitet och trovärdighet, till exempel nu när man försöker få tillstånd en dialog med medlemsorganisationerna kring bildningens betydelse och folkrörelsens möjligheter idag.

Om Bilda ska vara det idéburna studieförbund som kyrkorna behöver, då måste det personifieras i ledningen. Men lika viktigt för Bilda som folkrörelse är också vad som nu händer med trons och teologins språk i kyrkorna som är medlemsorganisationer. Kanske är den ”religiösa analfabetismen” (se Sändaren 44/2019) en utmaning, där kyrkorna i och genom Bilda kan göra skillnad.

»Vem vill offra sin egen bekvämlighet för andras väl utifrån Bildas ideologi?

Sune Fahlgren

0 Kommentarer
0 Kommentarer

Ledare

Mer inom samma ämne