Vem begränsar egentligen ­yttrandefriheten?

Foto: Emelie Linder Ober

SOM JAG SER DET  Sedan hundratals år har kyrkklockor använts för att varna för fara, och nyligen ringde de i Jön­köping när den högerextreme politikern Rasmus Paludan genom koranbränning försökte förkunna sitt budskap om att förbjuda islam.

Prästen Fredrik Hollertz hade redan 2014 använt kyrkklockorna för att varna för nazister utan påföljd, men nu är han misstänkt för brott för att ha stört en allmän sammankomst.

Bilden kompliceras av det faktum att Hollertz agerade för att förhindra Paludan att ägna sig åt hets mot folkgrupp, något han tidigare blivit dömd för. Vidare förutsätter Paludans krav att avskaffa islam att både religionsfriheten och yttrandefriheten avskaffas. Detta aktualiserar den sekelgamla frågan om sann yttrandefrihet inkluderar även dem som vill avskaffa den.

Med ett förbluffande ”modernt” språkbruk skrev kyrkofadern Tertullianus i början av 200-talet att ”det är en fundamental mänsklig rättighet, ett naturens privilegium, att varje människa ska kunna tillbe enligt sin egen övertygelse: en människas religion varken skadar eller hjälper någon annan.”

Från 400-talet dominerade i stället Augustinus idéer om rättfärdig förföljelse, men på 1500-talet återupplivades fornkyrkans demokratiska idéer av anabaptister som Balthasar Hubmaier som skrev att heretiker inte ska straffas utan ”lämnas ifred”, då förföljelse av oliktänkande innebär att man ”förnekar Kristus”.

Syftet var dels att minska våldet i samhället och skydda minoriteter. Att den yttrandefrihet de föreslog skulle användas som argument för våldsam retorik och för att öka minoriteters utsatthet var knappast något de tänkte sig.

Det är förbjudet att vifta med en nazistflagga utanför en synagoga, men inte att bränna en koran i ett muslimskt område. De oacceptabla, våldsamma kravaller som skedde efter koranbränningarna var nog inte bara en reaktion mot Paludan utan även mot det system som upplevs tolerera hans hat mot muslimer mer än hat mot andra grupper. Men Jönköping var ett av få ställen Paludan besökte som inte drabbades av upplopp.

Kanske är det inte konstant, gränslös yttrandefrihet som bygger ett fredligt, demokratiskt samhälle, utan en frihet åt de förtryckta genom att förtryckarna ibland begränsas?

Michael Grenholm
teolog och författare, gästkrönikör

1 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Undrande
Koranen och Bibeln är böcker som är någons ägodel. De går att använda till att provocera dem som tror på böckernas budskap. Men handlingen, att bränna en sådan bok, innebär inte att man därmed uttalat sig om det teologiska innehållet. Men den som ställer sig utanför en moské och muntligen proklamerar Jesus som Gud, korsfäst, död och uppstånden, förklarar därmed islam som en villolära, eftersom islam förnekar allt detta. Hur skulle en sådan handling tas emot? Ger den frihet åt de förtryckta, eller innebär den ett förtryck som behöver begränsas? Kan någon garantera att ingen människa aldrig någonsin kommer att manas av Gud - som vill att vi skall predika ordet och träda fram i tid och otid - att göra just detta?

 

Till minne

Söndagsservice