Kvinnans kropp – Guds samarbetspartner

Adventsbågar ställs fram i fönstren, och vi sjunger om den lille pojken som läggs i en krubba i ett stall. Han som är Guds Son och samtidigt en människa som vi andra. Det är ­något som förundrar herdarna och de vise männen från Österland. Tänk att de är där och håller om hans lilla huvud. Ler mot honom. I sitt eget bröst känner de hur en värme sprider sig. Han är född. Kungasonen.

Glädjen över det stora undret kan plötsligt komma över också mig.

Tänk att Gud verkligen vill göra det. Låta det bästa som han någonsin kunde få i sitt liv, sitt barn, komma hit till oss och leva här. Ge oss en konkret minne att beröras av.

Obegripligt generös

Det är så obegripligt generöst att det faktiskt inte går att förstå. Inte med huvudet. Man måste känna det. Det är en handling som ligger bortom vår fattningsförmåga. En så stor gåva är det.

Så är det ju också när vi själva blir föräldrar. Ingen har ett intellekt som kan göra det möjligt att förbereda sig på och förstå vad det kommer att innebära, trots att allas liv har börjat i en livmoder.

Det är det stora vi har gemensamt. Vi har en mor som har burit oss. Så har Jesus det ­också. Jesus är född som vi. Och vi är födda som kan. Vi är alla Guds barn.

Guds egen son

Julen visar oss att det är Guds egen son som kommer till världen så att vi möter Gud på ett sätt som alla kan förstå. Han är här. Rör sig. Rör oss. Går runt. Just här.

Men Gud gör också något helt annat när ­Sonen inte sänds hit ner som vuxen eller som ­ängel ­eller på vilket vis man annars skulle kunna ­tänka sig. Gud väljer att Sonen från sin ­första ­sekund på jorden ska vila och växa inne i en kvinna.

Omkring år 0, och i många ­århundranden ­efter det, dör varannan mor och vartannat barn i samband med förlossningen, så det är ett ­riskabelt val Gud gör å sin sons vägnar. Det måste betyda mycket för Gud att alla får syn på Maria, på den mor som bär och föder barnet.

Guds tillit till kvinnan

Därför handlar den kommande jultiden inte bara om Jesus. Den handlar också om Guds tillit till kvinnan. Josef är ett oumbärligt stöd, men han är inte direkt involverad i att föra Gudsbarnet in i världen. Det överlåter Gud åt Maria.

På det sättet gör Gud kvinnan och hennes kropp till sin närmaste samarbetspartner – så skulle man kunna beskriva det med ett modernt begrepp. Andra är något annat.

När jag väntade barn, när jag födde, när jag blev våldtagen, då skulle jag ha önskat att både jag och andra hade haft den kristna synen på min kvinnokropp. Det skulle ha gett mina barn en gladare, stoltare och starkare mor. I och med det skulle också de ha haft ett bättre liv.

Men det är inte bara som Gudsföderska Maria och andra mödrar blir valda. Han tas inte ifrån henne för att växa upp någon annanstans. Hon är med under hela hans korta liv, till och med när hon mister honom.

Maria förkroppsligar hela det liv som Gud har gett oss. Från befruktningens glädje till dödens sorg. En kvinnas kropp går med hela vägen. Det visar Gud oss genom Jesu liv.

Exakt förtroendeförklaring

Det är en exakt förtroendeförklaring som inte bara handlar om att begränsa detta att vara kvinna till graviditet och förlossning utan sätter oss i ett sammanhang som förebilder för detta att vara människa.

En människa som Gud ser, någon att låta sin son födas av, som värdig det uppdraget. Det är en kärleksförklaring som jag gärna tackar för. Varenda dag.

(Översättning från danska: Anna Braw)

Charlotte Rørth
journalist och författare