Vanskligheter på vägen

Det är historiskt och unikt när en ny kyrka fått ett första gemensamt ledarskap uppdelat på tre personer. Men det oroar när hälften av styrelseledamöterna byts ut efter ett år.

 

Gemensam framtids första kyrkokonferens nådde sin höjdpunkt redan efter dryga timmen. Kyrkoledarvalen av först Lasse Svensson och sedan Sofia Camnerin och Olle Alkholm möttes av applåder och hurrarop.

Oavsett hur vi tolkar och vill se andligt ledarskap, är det slående vilken betydelse de personer som vi väljer till ledare har också i en demokratisk rörelse där därtill den enskilda församlingen ska stå i centrum. Efter det att kyrkobildningsprocessen till stora delar kört fast under ett år av motsättningar om ledarvalet, är det då anmärkningsvärt och en än större lättnad, glädje och styrka för medlemmar och kyrka att den ledning som nu börjar arbeta redan känns självklar.

Lika självklart uppfattas det nu att Gemensam framtids första ledarskap är gemensamt, uppdelat på tre personer. Det är också historiskt och unikt. Vad vi vet finns inga andra exempel på att en ny, i sitt sammanhang stor, kyrka väljer att ha en kollektiv ledning. Här är Gemensam framtid ett föredöme.

Kyrkoledarna kommer att behöva allt det stöd de fick känna under konferensdagarna i Linköping. De kommer att få en väldig arbetsbelastning med en stab där visserligen många har erfarenheter från bildarsamfunden med där det kommer att ta tid att få roller och uppdrag klarlagda.

De ska också ta över uppgifter från en styrelse som under kyrkans uppbyggnadsskede haft ett betydande operativt ansvar som slitit och i längden inte är rimligt. Någonting står inte riktigt rätt till när en organisation efter bara ett år har bytt ut hälften av styrelseledamöterna.

Processen att skapa Gemensam framtid har hela tiden varit en blandning av att å ena sidan ta steg mot kristen enhet genom att ta till vara och utveckla ett arv, å andra sidan skapa en helt ny form för att sprida evangelium och vara ett kristet vittnesbörd i vår tid. I retoriken har önskan att skapa något helt nytt haft överhanden.

Längst har Metodistkyrkan gått med beskedet att begreppet metodistförsamling inte ska få förekomma i Gemensam framtid, utifrån logiken att man nu går in i något helt nytt. Fusioner behåller inte gamla varumärken. Problemet är bara att metodistisk tradition och fromhet genom Gemensam framtid fått och ska ha en större synlighet i ett svensk kyrkosammanhang än den haft på hundra år. Glöm inte det.

Och än så länge måste Gemensam framtid synliggöra sina olika traditioner för att utgöra den kyrka i mångfald den vill vara. Nya möjliga majoriteter i den gemensamma kyrkan måste visa respekt för minoriteter och de principer och avvägningar i grunddokument som gjort kyrkobildningen möjlig. Det förstod klokt nog motionärerna om dop och medlemskap. Många metodister känner berättigad sorg och besvikelse efter valet till styrelse där nu bara en tidigare metodist är kvar. Där fick förnyelseivran ta över andra hänsyn bland ombuden.

Att värna och fördjupa mångfalden, se till att den berikar och inte låser och så utveckla en kyrka som blir angelägen på riktigt för fler, är de nya ledarnas främsta kallelse och uppdrag.¶

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Anders Fläckman
Förtroendevaldas "villkor" diskuteras sällan. Kanske därför att man som förtroendevald inte vill tala i egen sak. Varför så många byts ut/slutar nu vet jag inte. Däremot vet jag att de lagt ner ett oerhört arbete på sin fritid. Kanske skulle vi som gjort våra skift kunna bidra med tankar om hur de förtroendevaldas insats skulle kunna underlättas men framför allt fundera över hur vi ska kunna rekrytera framtida förtroendevalda. Att "ställa upp" får ständigt nytt innehåll och det gäller för oss, precis som i vanlig rekrytering, att attrahera, utveckla och behålla.
Elmar Friesli
Börjar man med något nytt, så måste man lämna det gamla bakom sig. Men en fusion motiverar och fördrar ofta också samarbetet och ger bättre fungerande strukturer, där man kan utvinna något mycket postitvt. Mottet kan vara: "Med en förväntan gemensam på vägen"
Mats Ahlgren
”Fusioner behåller inte gamla varumärken” läser jag i ledaren. Det är nog inte riktigt överensstämmande med verkligheten. Vid en lyckad fusion förvaltas de gamla varumärkena på ett sådant sätt att allt det positiva förtroendekapital som finns successivt förs över till det nya. Varför slänga det som ger positiva signaler på sophögen direkt? Det gäller att få med sig så mycket positivt som möjligt och jag ser att det finns mycket gott i det gamla, som med rätt förvaltning stärker det nya. I just detta fall är det väl större problem med att det faktiskt inte finns ett nytt varumärke att gå till, just nu finns bara ett arbetsnamn och att först ta död på de gamla, bygga upp ett nytt som snart ska ersättas av ytterligare ett lär inte vara den bästa vägen framåt. Så kan jag inte låta bli (men jag hoppas ni alla ser leendet) när jag läser att metodist blir förbjudet i Sverige, då föreslår jag ett byte av sista bokstaven så det blir metodisk församling istället.
Elmar Friesli
Självklart finns det sådana lyckade fusioner som Mats Ahlgren beskriver och det borde också gå till på det här viset, men tyvärr händer det för ofta att t ex det gamla företaget har absolut ingenting mer att säga, eller bara mycket lite beroende på vilken anledning fusionen genomförs, i vilket land den nya styrelsen agerar och vilket lands lagar som gäller, hur det nya avtalet skrivs o.s.v.
Øyvind Tholvsen
Det är spännande att följa er i GF i det bygget wom nu växer fram. Ser fram emot att tillsammans med er arbeta för Evangeliet i Sverige. Här skrivs att det är unikt med delat ledarskap. Då har man lite kort minne. EFK, eller Nybygget, hade från början tre ledare i en rätt jämställd trojka. Efter några år ändrades detta. Nu har vi ett tvådelat ledarskap med missionsdirektor ocy biträdande missionsdirektor. Så helt nytt är det inte, även om vi inte förstår oss som kyrka på samma sätt som GF. Allt gott, Øyvind Tholvsen.
Elmar Friesli
Sammanslagningen av tre samfund och ett ledarskap uppdelat på tre personer är säkert unikt för Sverige, men i många andra länder har sådana fusioner redan tidigare skett och sker på löpande band. Den senaste sammanslagningen var i södra Tyskland där fem olika protestantiska kyrkor blev EN kyrka och i norra Tyskland sammanslogs tre stora protestantiska kyrkor med 2,3 miljoner medlemmar. Dessutom föredrar man i flera andra EU-stater, såsom i Latin- och Sydamerika att låta kvar de enskilda samfunden, men man slår ihop hela administationen för flera och stora kyrkoregioner, där man bildar en enda kyrkoförvalting som tar hand och sköter om kyrkobokföringen, ekonomi-, rätts- och personalväsen, samt organisationen för byggnads-, skatte- och kontrollväsen.
Mats Ahlgren
Lyckade fusioner, det blir det inte så ofta, är en kommentar. Om fusionen inriktas på att sopa bort allt som finns och alltid skapa nytt, blir det med stor säkerhet en mindre lyckad lösning. All utveckling, i vilket fusionen är en väg, bör bygga på att utveckla de styrkor som finns, inte på att titta på svagheter. I det nya kyrkobygget som pågår så läser jag tyvärr allt för ofta att allt gammalt ska bort, det som inte fungerade ska byggas upp, men var finns samtalet om allt det som faktiskt fungerade i respektive bildarsamfund, det är ju där stötarna ska sättas in. Sedan kommer, nästan med automatik, det som fungerade mindre bra att dras med i den positivitet som styrkorna genererar. Min uppmaning är att sluta titta på svagheterna, satsa allt på styrkorna, lyft fram allt det fina som finns och sedan, inget mer om varifrån de kommer, utan låt oss alla vara stolta för det fina, oavsett varifrån det härstammar.
Elmar Friesli
Instämmer helt Mats Ahlgren! Forskning visar att mellan 50 och 75 procent av alla företagsfusioner inte leder till önskade resultat. Och det beror oftast på grund av toppstyrning, hemlighetsmakeri och ett omodernt ledarskap. Man tar inte tillräckligt hänsyn på medarbetarna, marknadsandelar försvinner och nyckelpersoner hoppar av. Ofta skiljer sig synen på bolags framtidsutsikter och värde. En lyckad sammanslagning är alltid baserad på att värdet av det sammanslagna bolaget blir större än summan av de två enskilda företagen. Dessutom handlar det om långsiktigt arbete, om verksamhetsbaserad kunskap, om behovsinriktade innovationer, om krävande och kunnigt ägande, kompetenta medarbetare och att växa steg för steg av egen kraft och i den takt som är befogad och efter en uthållig strategi. Och jag tror att detta gäller också för församlingar och samfund, för den Heliga Ande verkar i oss. Jesus kommer i fokus som kanske aldrig förr i vår generation. Över hela världen reser Gud upp församlingar, fusioner och tjänster som förmedlar stark uppenbarelse om nåden i Jesus Kristus och ger oss styrka, men också framgång i våra verksamheter.