Röda korset kommer inte att kunna fortsätta sin vård av tortyroffer i Stockholm. Föreningen Ny gemenskap måste lämna sina lokaler i centrala Stockholm och erbjuds flytta till Västberga, ett arbetsplatsområde mellan trafiklederna sydväst om centrala Stockholm. Adventsnyheterna är inte goda för två viktiga sociala institutioner i Stockholm.
De två beskeden har egentligen inget med varandra att göra. Kanske har heller inga formella fel gjorts (det får prövningen efter överklagande avgöra) när Stockholms läns landsting antagit ett billigare anbud för tortyrvården från ett privat bolag med erfarenhet från psykiatrisk vård och när Stockholms stad och fastighetsägare inte kunnat finna på lösningar så att Ny gemenskaps verksamhet bland ensamma och hemlösa får fortsatt plats i Stockholms innerstad.
Ändå väcks berättigade starka känslor. (Och det inte för att den privata vårdgivaren felaktigt kallades riskkapitalbolag av Sändaren när vi var först med nyheten i vårt förra nummer, 48/2011.) Besluten visar på hur besynnerlig logiken blir när moderna management- och utvärderingsmetoder mekaniskt tillämpas i känsliga sociala avgöranden och den politiska maktens handlingskraft urholkats. Oavsett våra politiska övertygelser i övrigt, är det inte så här det ska få gå till.

Valfrihet i vården har snabbt blivit en självklarhet. Den kan till och med ha ett egenvärde, även om det än så länge finns få om några vetenskapliga belägg för att konkurrensutsättning gör vården billigare och mer effektiv, vilket en omdebatterad forskningsöversikt rapporterade tidigare i höst. Och vill man med avreglering skapa tryck på vårdgivare att skärpa sig och få in förnyare kan anbudsvillkoren inte kräva full tidigare erfarenhet av verksamheten.
Men när utgångspunkten här blir att öka valfrihet och mångfald för tortyrskadade låter det absurt. Människor som utsatts för extremt psykiskt och fysiskt våld och utpressning för att tvingas till erkännanden och svek under krig och konflikt söker framför allt trygghet och förtroende för att över huvud taget vara mottagliga för vård. Men sin historiska roll inom humanitär rätt och som opartisk vårdgivare i krig har Röda korset härvidlag en särställning.

Om anbudsvärderarna i Stockholms läns landsting måhända skulle ha gjort bedömningen att tortyrvården hos Röda korset efter 25 år börjat gå på rutin och tappat kvalitet, borde den första åtgärden vara att uppmuntra till samarbete med nya aktörer och öppenhet för nya idéer, inte att i praktiken kasta ut en etablerad institution med högt anseende. Om regelverket inte tillåter en sådan hantering, måste det vara fel och politikerna gripa in för att stifta förnuftigare lagar.
Och ska man ge plats för ideell verksamhet bland Stockholms ensamma och hemlösa, måste det vara där människorna finns. Är tanken nu att dela ut SL-kort eller ordna särskilda busstransporter från city för att folk ska kunna komma till Ny
gemenskap?
Ny gemenskap började som Ny jul för mer än 40 år sedan. Det behövs ny jul i politiskt tänkande och planering i Stockholm.

ANDERS MELLBOURN