Går islam att förena med demokrati? Frågan ställs i stort sett varje gång en rondellhund sticker upp nosen, eller en flickskola stängs i taliban-land.

Det är en många gånger adekvat fråga som bör ställas. Men mera sällan ställer vi frågan om kristendom går att förena med demokrati. Tvärtom talar vi med fördel om vår fina etik och humanism som den västerländska civilisationen vilar på -som ju faktiskt har sin grund i kristendomen. 

Och även om de flesta västerlänningar önskar en sekulär pragmatisk stat (fast Sverige var sällsynt senfärdigt med att lossa banden mellan kyrka och stat) är många av oss inte främmande för skolavslutningar i kyrkan och liknande uttryck för vår kristna värdegrund. Eller snarare vår svenskkristna värdegrund (att skriva svenskkyrkliga leder tyvärr fel)

Samtidigt fortsätter attacker och oroligheter i framför allt muslimska länder att spä på våra fördomar i väst till en nivå där inte ena sekulära muslimer, som levt större delen av sina liv i Sverige, accepteras.

I den andra vågskålen frodas en försiktighetskultur som gör att den politiskt rättrogne inte vågar andas något som skulle likna kritik eller ifrågasättande av det icke-kristna, icke-etniskt svenska.

Sällan diskuteras religioner i allmänhet och islam i synnerhet på en någorlunda balanserad nivå. Exempelvis lyfts sällan sekulära, eller moderata,  muslimska rörelsers politiska verksamhet fram i ljuset.

Visserligen är det så att den långa historien av sekulära projekt som strävat efter att etablera demokratiska stater i muslimska länder i de flesta fall misslyckats, skriver Leif Stenberg, professor vid Centrum för Mellanösternstudier på Lunds universitet, i Sydsvenska Dagbladet.

Men arbetet fortsätter, om  än i skymundan , ofta  med referenser till islams källor, som intäkt för en liberal och humanistisk syn på världen.

Ungefär som våra kristen-etiska paket?

Dessutom finns en rad europeiska islamiska rörelser, vars främsta mål inte är att upprätta en islamisk stat. Men de tycks, åtminstone i den svenska debatten, dväljas långt från det allmänna medvetandet.

Ändå behöver de lyftas fram. Bredden och grunden för islam måste bli tydligare. Idag är det viktigare än någonsin. För lek ett ögonblick med tanken på att själv behöva stå till svars för de fasansfulla illgärningar som Herrens befrielsearmé i Uganda gör sig skyldiga till. Jodå, enligt det generalistiska, svepande sättet att tänka som vi i allmänhet applicerar på muslimer, är befrielsearmén  våra kristna bröder och meningsfränder. Och det gäller vare sig du är troende eller sekulär.

För precis som kristendomen är islam inte en enda fundamental filosofi.

Eller som professorn uttrycker det. ”Islam är föränderligt i tid och rum och interagerar i sin kontext” 

Därför, menar Leif Stenberg, borde samhällsdebatten inte handla om islam utan istället om vad muslimer gör i islams namn  och varför.

För övrigt är det många som anser det vara fel att tala om moderata muslimer, eftersom det skulle indikera att alla andra är religiösa fanatiker.  Jag har valt att göra detta ändå för tydlighetens skull. Det var den enda tanken här.