Vad definierar egentligen det andliga ledarskapet?

Kyrkohistoriker Rowan ­Williams, tillika ärkebiskop emeritus i Anglikanska kyrkan, menar att andlighet är ett ganska modernt ord. Hade man frågat någon på 1400- eller 1500-talet om deras andlighet så hade de inte förstått frågan, hävdar han i boken Vara lärljunge (Libris 2017). ”För den som är kristen är ’andlighet’ en förkortning för ’livet i anden’”, skriver Williams.

Inget specialoråde för somliga

Aposteln Paulus använder ofta i sina brev till enskilda och församlingar uttryck som att ”leva i Anden”, ”låta sig uppfyllas av Anden” och ”ledas av Anden”. Och detta är för Paulus inget ­specialområde för somliga, utan Anden behövs för att hålla oss alla vid liv som troende.

När Paulus beskriver livet i Anden – som i brevet till de kristna i Galatien (kap 5) – är det inte genom att rada upp andliga aktiviteter, utan mer som ett förhållningssätt i sociala relationer till vår omgivning. Han beskriver ett andligt liv som kännetecknas av ”Andens frukter” som kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Bildspråket från en trädgård låter oss ana att detta andliga liv är något som växer fram och tids nog mognar för att bli synligt för alla. Men då inte som en moralisk dekoration att beundra, utan som goda relationer som stöder och bär oss.

Andliga ledare är inte felfria människor, utan de är som alla vi andra med fel och brister och präglade av sin tid.

Det är alltså i relationer mellan människor och allt skapat som det andliga livet blir märkbart. Andlighet hör därför inte till en privat sfär i en persons liv. I boken Livet jag längtar efter – Heliga vanor för vanliga människor (Libris 2000) visar John Ortberg att ett andligt liv inte är ett särskilt sorts liv. Han menar att det är en benämning på hur en människas vanliga liv ter sig, men ur Guds perspektiv: ”Gud är inte intresserad av ditt ’andliga liv’. Han är bara intresserad av ditt liv. Det är det livet han vill förvandla,” skriver han.

Varje kristen människas kallelse

Andlighet i denna mening är varje kristen människas kallelse. Och varhelst detta liv kommer till uttryck genom ledarskap så är detta ett andligt ledarskap. En andlig ledare är någon som fått nåden att släppa taget om sina liv, som det viktigaste projektet, och i stället blivit vittne om hur Gud kan fylla var och en med sin kärlek som säger sitt ja åt Jesus och den värld Gud älskar. Och det gäller oavsett inom vilket område som någon utövar ledarskap. Och vi behöver andliga människor och andliga ledare överallt, människor som blir vittnen om att Guds ord tar gestalt i livet.

Andliga ledare är inte felfria människor, utan de är som alla vi andra med fel och brister och präglade av sin tid. Och det är inte heller enastående insatser som är deras främsta kännetecken, utan den kärlek som har kommit att bli den främsta drivkraften i deras liv.

Riktningen är klar

När Paulus skriver om detta andliga liv som Gud har kallat oss till genom Jesus Kristus är det viktigt för honom att skriva att han inte är framme, om nu någon hade trott det, men att han är på väg: ”Tro inte att jag redan nått detta eller redan blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp” (Fil 3:12). Riktningen är klar, och det är det viktigaste för alla oss i ett andligt liv och ledarskap.

Denna text är naturligtvis inte uttömmande om vare sig föreståndarskap eller andligt ledarskap. I stadgarna om föreståndaren följer ord om ordning och kollegialiet. Men att reflektera över relationen mellan ledarskap och ”livet i Anden” är en bra start.

Joakim Hagerius
biträdande kyrkoledare