Där svarar du på frågan om varför vårt kyrkosamfund behövs. Du skriver: ”Det finns behov av en folkrörelsekyrka ...”

Jag är helt enig. Till skillnad från Svenska kyrkan är vi fortfarande en folkrörelse. Vi evangeliserar, vi engagerar, vi bedriver folkbildning.

Du och jag möttes när vi båda var kyrkoledarkandidater. Då enades vi om att vår  nya gemensamma kyrka borde heta ”Folkkyrkan”. Det tycker jag fortfarande. Eftersom vi är en folkrörelse, bör det framgå av namnet.

Nu är du kyrkoledare, medan jag är pastor i en församling, där hälften är nykomlingar i Sverige. Nyligen hade vi bibelstudium med biblar på åtta olika språk. Vi är därför också en folkkyrka i betydelsen ”blandning”. Vi är del av en ny, växande folkrörelse i Sverige, som kallas migration. I Fellingsbro är vi även en folkkyrka i den meningen och jag är övertygad om att både Sverige och den svenska kyrkan måste vara öppen för alla ”folk, stammar och tungomål”.

För en månad sen döpte jag två före detta muslimer och två före detta katoliker. I samma gudstjänst välsignades ett barn i baptistisk tradition, medan ett annat barn döptes enligt luthersk. Jag själv döper inte barn, varför en biskop från Svenska kyrkan förrättade dopet. Vi gladdes åt rikedomen i att vara olika. Ett enat folk, med stora olikheter.

— Men upplevs inte namnet ”Folkkyrkan” provocerande bland de aktiva inom Svenska kyrkan?

Jag frågade biskop Sven Thidevall.

Han slår fast att det som i dag heter Svenska kyrkan aldrig nånsin hetat Folkkyrkan.

Så namnet är tillgängligt. Som kyrkohistoriker tänker man på Billing, Björkquist, med flera. Deras folkkyrkotanke var ”bort från överhetskyrkan” och ett större folkligt engagemang. I själva verket är det inom frikyrkorna som detta förverkligats allra mest. Det är därför läge för den gemensamma frikyrkan att både erkänna sina rötter och driva visionen vidare.

Det är kul om den nya frikyrkobildningen kallar sig Folkkyrkan. Och välgörande också för Svenska kyrkan, säger biskop Thidevall.

Namn som ”Gemensam kyrka”, eller ”Förbundskyrkan”  pekar inåt, eller ingenstans.

Lanserar kanske kyrkoledningen medvetet ett så ynkligt namnförslag som ”Gemensam kyrka” bara för att få namnfrågan bordlagd ytterligare en gång?

Jag instämmer helt med de insändare, som anser att namnet är diffust, inåtvänt och att den obestämda formen är språkligt omöjlig. Undrar om inte ni kyrkoledare innerst inne också tycker det?