Det går att skönja ett växande intresse för politik. Valdeltagandet steg i förra riksdagsvalet. De politiska ungdomsförbunden uppvisar för första gången på länge växande medlemstal. I Almedalen var det förra veckan fler besökare och fler fullsatta seminarier än någonsin.
Det nya politikintresset handlar inte om att de vanligtvis mer politikkrävande vänsterpartierna blivit mer aktiva och för fram nya idéer.
— Efter arbetslinjen, är det dags för välfärdslinjen, hävdade förra moderata statssekreteraren Ulrika Schenström i ett av Almedalsveckan 1500 seminarier.
I en panel hos en av de stora affärstidningarna diskuterades hur kraven på företagens årsredovisningar ska breddas till att omfatta mer än de rent ekonomiska värdena för aktieägarna. Temat var hur det skulle ske, inte om.
Måhända är det här övertolkningar. Eller så är faktiskt Almedalen en mötesplats där nya tankar och idéer kan urskiljas, när de mest olika samhällsverk­samheter möts.

Det är inte den bild av Almedalsveckan man får genom att följa bevakningen i nyhetsmedier eller lyssna på partiledartalen på kvällarna. Även om åhörarskarorna var stora även framför partiledarna, och även om vi måhända kunde börja skönja något av de kontakter över blockgränserna som många av oss saknat under det gångna riksdagsåret, är egentligen inte längre det politiska spelet mellan riksdagspartierna huvudnumret för Almedalsveckan.
De 1500 seminarierna skulle inte hållas om det inte var för partiledarkvällarna och mediebruset kring dem. Men det mest intressanta under veckan sker nu i seminarier och möten utan större uppmärksamhet i press, radio och TV.
Visst klappar arrangörshjärtan extra vid de få tillfällen de stora medierna fångar in ett seminarium eller dess teman. Men för den i vid mening politiska sfär kring partierna som intar Visby under veckan är det viktigaste att visa upp och pröva sina idéer och förslag för andra i ett växande kontaktnätverk.
Man kan förstås fråga sig varför det krävs förflyttning till en semesterö för att få till detta. Men sommar krävs i Norden för att vidga en mötesplats utanför konferenscentras väggar. I Visby bidrar det också till att evenemangen blir gratis och tillgängliga för vem som helst. Även om säkert Säpo-vakterna varit många är öppenheten och chansen att träffas innanför ringmuren sällsam.
Och ganska litet är som i schablonbilden av Almedalsveckan partymingel och bubbelvin. Vill man synas och hävda sig i det offentliga Sverige, är det inte passande att vara berusad.

Mitt i vimlet finns kristen närvaro genom Svenska kyrkan med ett omfattande program. Tidningen Dagen och Frälsningsarmén var också på plats. Av Gemensam framtid som kyrka syntes intet. Vilket försummat tillfälle att tala om att vi nu finns till som kyrka och vill något! Metodistkyrkan tronar över centrala Visby och är en attraktiv mötesplats att hyra för seminarier. Låt oss se Gemensam framtid där under Almedalsveckan nästa år. ANDERS MELLBOURN¶