Socialdemokraterna fick ett förslag till ny partiledare två veckor före sin kongress. GF-kyrkorna skulle fått ett ledarnamn två månader före sitt bildarmöte.
I bägge fallen har det varit knappa marginaler och utdragna processer. Och styr-elsen för Gemensam framtid har inte hunnit bli klar. En ”handfull” personer ska fortfarande vara aktuella.
Både socialdemokraternas och kyrkornas huvudjägare har varit duktiga på att hålla tätt om det inre arbetet. Försöken att i efterhand kartlägga vägen till Juholt visar att medierna inte verkar ha fattat vad som pågått och ännu inte klarar att förklara vad som hänt. De vanligaste namn som förekommit i medierna påstås egentligen aldrig ha haft en chans. Det tycks också som om valberedningens ordförande hela tiden varit ute efter att kunna förbigå ett par av de i förväg mest kända namnen.

Om detsamma gäller GF-processen vet vi inte. Sändaren har rapporterat om ett antal namn men vi vet att fler övervägs. Men uppenbart torde i bägge fallen vara ett det finns starka motsättningar inom rörelserna om vem man vill ha. Utöver motsättningen mellan vänster och höger har det hos socialdemokraterna handlat om graden av förnyelse och därmed hur många i den hittillsvarande ledningen som ska bytas ut.
I GF-processen finns det jämförelsevis starkare kandidater än hos socialdemokraterna. Behovet att i ljuset dra fram en Juholt ur kulisserna borde inte vara lika stort. Men här har ändå hela tiden funnits givna spänningar — samfundsbakgrund, skillnader i fromhetsyp och teologisk grundsyn och olika bedömningar av förnyelsebehovet. En knäckfråga verkar också formen (delat eller inte) och strukturen för ledarskap vara.
Till tonen i GF-kretsen har inte hört att öppet göra så stor sak av de här motsättningarna. Det häftigaste debattinlägget har väl kommit från en pastor i Västsverige som inte ville ha med några av ”kronprinsarna” i samfunden utan ville ha en helt ny kyrka med ny inriktning och ny ledare.

När GF-processen en gång ska sammanfattas och värderas kommer det tydliga engagemanget från tre kyrkoledare att stå som en viktig förklaring till att projektet kunnat föras i hamn. En av de tre drivande samfundsledarna har, åtminstone under ett par år framöver, sagt sig vara beredd bli kyrkoledare. Hon är den samlat mest meriterade av de namn som nämnts. Karin Wiborn kunde ha varit klar som kandidat sedan länge. Varför föreslås inte den bästa? Har hon inte varit tillräckligt tydlig om att hon står till förfogande? Ställer hon bara upp i ett delat ledarskap som GF-styrelsen inte vill ha? Eller är hon så omstridd, teologiskt, politiskt eller som kvinna, att en alltför stor grupp säger nej till hennes namn?
Det är varken sannolikt eller nödvändigt att GF-styrelsen ”under april” får fram ett ledarförslag. Bäst nu vore att 4 juni nöja sig med beslut om ny kyrka och val av styrelse (vilket blir svårt nog). En konferens-vald styrelse kan sedan med klar auktoritet under hösten förelägga en extra konferens förslag till kyrkoledare.

ANDERS MELLBOURN¶