SOM JAG SER DET I kyrkan ska människor få vara sårbara och ärliga, visa vilka de är innerst inne utan att dölja något. Det låter väl bra som ett bra gemenskapsmotto?
Kombinationen av en aktuell bok och ett Instagram-konto har fått mig på andra tankar.
Samtiden är besatt av det äkta och genuina, visar journalisten Saga Cavallin i boken Utge sig. Exemplen är många: influencers delar sina privatliv, resebyråer lockar med genuina upplevelser och författare skriver autofiktion. Men samtidigt som vi älskar det autentiska, är vi också ständigt på vår vakt: Är det på riktigt? Ganska ofta är det inte det. Influencern gör smygreklam, bilderna från resebyrån var manipulerade och författaren vinklade väl mycket. Att vi hungrar efter det sanna och autentiska kommer från just den ständiga känslan av att vilseledas, menar Cavallin. Äktheten ligger alltid utom räckhåll – och därför begär vi den allra mest.
Frikyrkans ideal om äkthet
Frikyrkan är på många sätt äkthetens högborg, med starka traditioner och ideal kring att människor ska uttrycka det de har inom sig, i både vittnesbörd och syndabekännelse. Det finns mycket gott och värdefullt i det, men riskerar också bli utlämnande och en press.
Instagramkontot Skam den som ger sig, som drivs av fysioterapeuten Mia Fernando och sjuksköterskan Jenny Olofsson, lyfter fram följder av religiösa renhetsnormer. En återkommande aspekt är att människors integritet inte respekteras i en renhetskultur. Ledare och medlemmar lägger sig i andras livsval, som partner, kläder och sexliv, och det finns en förväntan på att redovisa livsval och bekänna ”synder” för andra.
Risker med utlämnande kultur
Renhetskulturen är starkare i vissa sammanhang, men genomgående finns ett frikyrkligt ideal att vara sann och dela med sig av det inre. Det finns som sagt positiva värden med det, men också risker – inte minst för unga. Att i en samtid som begär utlämnande äkthet för att få uppmärksamhet, samtidigt i kyrkan bli uppmuntrad till – och i vissa fall avkrävd – att dela det väldigt personliga, gör det svårt att lära sig sunda gränser.
Kyrkan borde därför ändra gemenskapsmotto. Från sårbarhet och ärlighet, till att lära unga självbestämmande och integritet.
Lina Mattebo
skribent och krönikör
LÄGG TILL NY KOMMENTAR