Det har varit en lång, kall höst, för att inte säga år, där uppsägningsbeskeden på mediebolagen duggat tätt.

Nu är det inte längre fråga om hur papperstidningarna ska överleva, utan hur länge.

Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Expressen, TV 4... sammanlagt har antalet redaktionella tjänster minskat med 700 bara i år.

Och det gäller inte bara papperstidningar. Och heller inte bara riks- och regionaltidningar. Både Sändaren och Kyrkans Tidning har genomgått liknande stålbad.

Kanske behövs vi inte längre, vi journalister. Frågan hovrar hotfull i det gråmulna medievädret där var och en numera tycks vara sin egen debattör, och sin egen fotograf, inte att förglömma.

För varför ställa upp på en intervju, där man riskerar att vantolkas, när man själv kan frisera sitt budskap och lägga fram precis det man vill? 

Är det sant, som HD:s uppsagda kulturchef Gunnar Bergdahl säger, att redaktionsledningarna inte längre tar ansvar för journalistiken?

”Journalistiken är en pusselbit eller rättare sagt ett fundament som ska garantera frihet från maktmissbruk och korruption i en fungerande demokrati. Om man menar allvar med journalistiken måste man försvara den”, säger han till tidningen Journalisten och anklagar publicisterna för att bara vara intresserade av lönsamhet.

För mediebolagens lönsamhet finns ju där. Om man bara kan plocka fram den. Läsarnas intresse finns där. 
Aftonbladet har exempelvis nu fler läsare än någonsin. Hela 3,4 miljoner läsare varje dag på papper, platta och mobil.

Och Aftonbladet är inte helt ensamma om den utvecklingen.

Men samtidigt försvinner annonsintäkterna från papperstidningarna och papper och tryck blir allt dyrare. Det är en ekvation som är svår att få ihop.

Att helt sonika föra över hela verksamheten till digital form är ju heller inte helt önskvärt för oss inbitna tidningsläsare. Det har dessutom visat sig svårt. Decenniers försök att på olika sätt låsa in det digitala materialet har hittills i stort sett misslyckats.

Det finns dom som säger att det inte längre går. Att det är för sent eftersom läsarna vant sig vid allt gratismaterial.

Andra tror att det går alldeles utmärkt. Att utvecklingen så småningom bromsar in mot ett naturligt system där alla glatt kommer att betala för sig.

Det gick bra när det gällde musik. Vem laddar längre ner själva sedan Spotify kom?

Det är på väg att gå bra för filmen. Netflix, HBO och Viasat slåss nu som bäst om tittarna som månadsprenumeranter.

Tittar vi längre bak i tiden kan vi konstatera att varken biografer, radio eller böcker har lagt sig ner för att dö. Det kommer papperstidningarna heller inte att göra, även om de kanske kommer att se annorlunda ut.

Det gäller bara för journalistiken att finna sin form. Eller sina plattformar. 

För samtidigt som det heter att alla jagar klick och snabba nyheter finns längtan efter djup och bakgrund. Och sådana tidningar —även i papper — går bra 

Vi måste bara hitta rätt. Och att överleva medan vi letar.