PERSPEKTIV. I år är det supervalår då nära hälften av världens befolkning går till val. Samtidigt är tron på demokratin på många håll lägre än på länge, så även i Sverige. Demokratin är aldrig ett statiskt tillstånd utan en dynamisk verklighet som alltid behöver värnas och praktiseras.
Den 1 februari publicerade Ungdomsbarometern sin årliga generationsrapport. Inte mindre än 15 000 ungdomar i åldern 15–24 år har intervjuats. Årets rapport visar att unga över tid blivit mindre politiskt intresserade och känner allt mer hopplöshet inför framtiden. Fler än hälften (56 procent) tror inte att politikerna kan lösa samhällsproblemen, och allt fler fokuserar därför hellre på vardagsnära frågor som vänner, familj och ekonomi snarare än de stora frågorna. En annan trend är att tron på demokratin minskar, 13 procent tar i år helt eller delvis avstånd från påståendet ”Demokrati är i alla lägen det bästa systemet för att styra ett samhälle”. Medan siffran bland tjejer är knappt var tionde person rör det sig bland killar om så många som var femte person.
Pessimistisk syn på framtiden
Detta hör givetvis samman med dystra nyheter de senaste åren och en pessimistisk syn på framtiden. Om politiker inte upplevs kunna leverera förändring och hopp minskar tilltron till systemet. Detta är något som inte bara gäller politik utan kan också synas på andra områden där unga upplever sig svikna av vuxenvärlden.
En vän till mig poängterade det för några år sedan när skolstrejk på fredagar och Fridays for future var som störst. Att vuxna slöt upp och stödstrejkade med skolungdomarna är bra. Vuxennärvaron bekräftar ungdomarnas ståndpunkt och strejk är dessutom ett av de demokratiska verktyg vi har till vårt förfogande.
Vuxna har fler verktyg
Samtidigt har vuxna fler verktyg att ta till än omyndiga ungdomar. Och det hade ökat trovärdigheten ytterligare om fler av oss vuxna också börjat engagera oss politiskt eller tagit ansvar för och försökt påverka samhället på andra sätt. Genom engagemang på arbetsplatser, i civilsamhälle eller genom påverkansarbete.
Jag var 13 år när jag blev medlem i en församling. Mitt engagemang var i ljudgruppen och jag och en vän var övertygade om att vägen till att nå nya unga människor var genom ungdomsmöten och det som saknades var strålkastare och annan ljusutrustning. Jag skrev därför en motion till församlingsmötet utan att veta att det var en motion.
Signalen det sände var ovärderlig
Egentligen var det ett brev. Som inleddes med ”Ljus, bli till!” från 1 Moseboken 1:3 och det hela slutade lite otippat med att församlingsmötet på styrelsens rekommendation avsatte 50 000 kr som vi fick köpa ljusutrustning för. Jag är i dag inte säker på att det var det självklart bästa sättet att använda pengarna på men signalen det sände till mig var ovärderlig.
Vuxna människor lyssnade på vad jag trodde på och ville göra och försökte hjälpa till för att skapa förutsättningar att pröva. Sådan var kulturen i församlingen och vi var många unga som fick med oss detta. Många av oss hade troligen inte varit på samma platser i livet i dag utan den erfarenheten.
Unga behöver hopp från vuxna
Unga människor behöver förstå varför de ska göra sina röster hörda och se att det gör skillnad. De behöver hopp från vuxna och från både civilsamhälle och resten av samhället. Hur ser ditt demokratiska engagemang ut och hur kan ni göra för att uppmuntra unga att få plats i detta och göra sina röster hörda i dina sammanhang?
Marcus Lind
generalsekreterare Equmenia
LÄGG TILL NY KOMMENTAR