Förnyelse har varit ledstjärnan för styrelsens arbete med att finna kyrkoledare för Gemensam framtid. Ingen kan heller hävda att Gemensam framtid med det förslag till kyrkoledare som nu äntligen föreligger väljer det trygga och säkra före det oprövade.
Att Lasse Svensson och Sofia Camnerin skulle utgöra två tredjedelar av det nya samfundets ledning var det knappast någon som tänkte sig när avsiktsförklaringarna om att bilda ny kyrka antogs våren 2009. Inte heller Olle Alkholm var då ett givet kandidatnamn. Samtidigt är ledarförslaget byggt så att olika förmågor och perspektiv finns med och att olika delar av den brokiga — må, den så förbli — rörelsen kan känna sig hemma med de ledare som den första kyrkokonferensen ska välja.

Under ett drygt år har Lasse Svensson och Olle Alkholm blivit GF-processens veteraner. Som processledare på heltid har Lasse Svensson ute i landet skapat intresse och engagemang, också bland många tidigare svala, för Gemensam framtid. Han har också vunnit personlig popularitet och respekt för ungdomlighet, folklighet och en fromhet som övertygar i skilda läger. Hans predikan vid avslutningsgudstjänsten efter bildarmötet grep många och gjorde honom känd för hela rörelsen.
Att en metodist, från det minsta grundarsamfundet, blir ledare för Gemensam framtid har sin symbolik. För en kyrka som så starkt betonar den lokala församlingen är Lasse Svenssons kanske största merit att han mitt det kyrkotäta Göteborg som församlingsföreståndare bidragit till att hans lilla metodistförsamling blivit angelägen för många.
Olle Alkholm gjorde en avgörande insats för Gemensam framtid för ett år sedan då han efter en mycket kritisk remissgenomgång av ett första förslag var med och fick fram ett hållbart dokument om gemensam grund för den nya kyrkan. Han förknippas med trygghet, klokhet och förtroende. Men, likt Lasse Svensson, har han också både humor och är en god förkunnare.

Den som efter det att två ledande kvinnliga ledarkandidater, Karin Wiborn och Ulla Mari Gunner, stigit (eller förts?) åt sidan tidigare i processen skulle vilja kalla Sofia Camnerin en kvinnlig gisslan i ledar-trojkan har fel. Hon har sin egen teologiska tyngd som forskare och inter­na­­tionellt erfaren ekumen som Missionskyrkans företrädare i Kyrkornas Världsråd. Hon vågar synas i den offentliga debatten, just nu om försoningens innebörd.
En ledning kan inte omfatta allt som är viktigt. Ändå är det en brist att ingen föreslagen har ordentliga erfarenheter av diakoni och kontakter med systerkyrkor.
Många medlemmar och församlingar har känt att kyrkoledarvalet har tagit alldeles för stor tid och uppmärksamhet. De känner nog nu mest lättnad. En stor grupp har också engagerat drivit kravet på än större förnyelse och kan känna en betydande besvikelse. Det gäller nu för alla att gå vidare och inte bli fast i låsningar. Gemensam framtid får ett gemensamt ledarskap. Vi har alla ett ansvar att med ömsesidig respekt ta tillvara de önskningar och förhoppningar som knutits till vår nya kyrka.

ANDERS MELLBOURN¶