Bordet, ordet och modet är våra ständiga ledstjärnor

Att leva i Ordet är vårt ­tydligaste kännetecken. Det som skedde då människor samlades runt ordet i bön och nattvard riktades inåt individen och ut i gemenskapen. Förnyelsen blev konkret, ledde till livsstilsförändring, skapade sociala mönster och mötte samhälleliga behov: Diakoni, barnhem, sjukvård, läger, söndagsskola och scouter. Varje medlem var en Läsare, och läsningen stannade inte i en intellektuell eller privat fördjupning, också handlingsmönster växte ur den gemensamma läsningen. Man läste inte texten som en lagbok men man brottades som ­Jakob, Job och Paulus med frågan om vad det var att vara människa i Guds vilja. Baksidan var en tendens till moralisering. Församlingstukten kunde stigmatisera människor, kärleken kunde sättas på sparlåga. I det mänskliga finns oftast ett både ock.

Dogmatisk börda

Då Ordet talade tillsammans med de egna djupen förändrade det samhällen men när det gjordes till normer för dom andra blev det närmast mest till skada. Hur lever vi Ordet i dag? Är det främst en dogmatisk börda eller barlast eller är det vår öppna källa för reflektion, omvändelse och förnyelse? Det finns skäl att söka vår nyorientering i mötet med Skriftens ord. Läsa på nytt. Låta vår kunskap belysa det. Ta dess djupa mening på allvar.

Det dukade bordet

Att leva av Bordet är en annan beskrivning av våra källor. Det syftar på det dukade bordet där bröd och vin är Kristi liv, död och uppståndelse, en gestaltningen av Kristus, försoning, upprättelse och heligt liv. När bordet dukas, instiftelseorden läses, vinet delas och brödet bryts etableras både ett unikt rum och en särskild stund av helighet. Vi är grenarna på vinträdet som är Kristus, han som föddes i brödhuset Betlehem för att dela liv med oss. Inte bara vi som samlas i kyrkan delar bröd och vin utan också de som före oss firat Herrens måltid och de som efter oss bryter brödet. Ordet breder ut sig i världen och Bordet är det centrum där vi människor samlas. Vi lever i det globala och gemensamma uppdraget, samtidigt som vi var och en tar emot ”av Herren själv”. Som brödet bryts och vinet delas delar vi själva mänskligheten – humaniteten - med alla andra: i församling och till jordens yttersta gräns.

När bordet dukas, instiftelseorden läses, vinet delas och brödet bryts etableras både ett unikt rum och en särskild stund av helighet.

Modet är ytterligare en källa och att leva med modet är att vara äkta. Det är inte att vara dumdristig eller obstinat, det är inte motstånd för sakens skull. Det är att känna av angelägenhets­graden. Att intuitivt veta när det är viktigt och på riktigt. Som ­Jesus i Getsemane eller Petrus då han stiger ut på vattnet, Noa när han stänger dörren till arken eller Mariorna när dom gick till graven. Det är något som måste ­göras. Modet är att i det yttre leva ut sitt inre liv. Det är då även vissa lagar måste trotsas eller slentrian brytas. Medborgarrättsrörelsen visste att de måste attackera rasismen. Apartheidlagarna i Sydafrika måste trotsas. Gandhi såg att engelsmännens orättfärdighet måste adresseras. Vi måste, som Dr King, leva vår dröm.

Kristentron i det arv vi bär visade många tecken på trotsighet, människor brann utifrån ange­lägenhetsgraden. Till Kyrkoherden sa de trotsigt: Var står det skrivet? Till den hustru och de barn som plågades av alkoholismen sa de att just de hade rätt till en trygg natt. Och så vidare – också i vår tid. För också i vår tid behöver dessa klara fyrljus lysa upp natten. Ordet nyorienterar oss, Bordet samlar oss kring det centrala, och Modet leder oss att alltid stå på livets sida.

Lasse Svensson
kyrkoledare Equmeniakyrkan