Det finns personer i Sverige som har kommit från andra länder och sökt asyl, fått avslag men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer, till exempel till Afghanistan, på grund av situationen i landet.
Dessa personer finns i Sverige och kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Vad ska vi göra med dem? Det finns, såvitt jag kan se, två alternativ.
Uppehållstillstånd och utbildning
Det ena alternativet är att ge dem uppehållstillstånd och hjälp med utbildning som leder till jobb. Många av dessa kan redan svenska och har sociala nätverk. En del av dem har erbjudits jobb men får inte jobba, eftersom de inte har uppehållstillstånd. De vill inget hellre än att få jobba, betala skatt, sköta sig och skapa sig en framtid.
Det andra alternativet är att släppa ut dem på gatan utan uppehälle eller någonstans att bo. I bästa fall har de vänner som hjälper dem en tid. I sämsta fall blir de offer för destruktiva krafter.
Första steget in i kriminalitet
Vad skulle du göra, om du inte hade någonstans att bo, inte pengar till mat, ingen framtid men någon erbjuder dig tusen kronor för att frakta ett paket med okänt innehåll till en viss adress? Du anar vad som kan finnas i paketet. Du förstår att det är olagligt men du är desperat. Detta kan vara första steget in i kriminalitet.
Vilket av dessa två alternativ gagnar Sverige bäst? Jag vet, men gör regeringen och Migrationsverket det?
Detta är inte en partipolitisk fråga, inte en fråga om höger och vänster. Det är en fråga om humanism och, för mig, kristna värderingar.
Bodil Ragnarsson
Växjö
LÄGG TILL NY KOMMENTAR