WHO:s ”granskning” av uppgifterna tidigare under pandemiperioden verkar mest ha varit en dragning av kinesiska myndigheter. Och upprensingen av ”bevismaterial” från djurmarknaden i Wuhan ska ha gått märkligt snabbt och utan möjlighet till efterkontroll.

Strax innan covid-19 spred sig över världen ska flera anställda på viruslaboratoriet i just Wuhan tidigt förra året ha insjuknat med snarlika symptom vi senare vant oss vid, och anställda har flytt för att agera visselblåsare. Länge var det ytterst få som lyssnade på dessa och det avfärdades som konspirationer eller övertolkningar.

Det är heller inte med säkerhet så att viruset är laboratorieskapat, men internationella myndigheter måste ges möjlighet till en grundlig, oberoende kontroll. Om det visar sig ligga någon grund i påståendena bör det internationella samfundet agera.

Har detta varit en dold orsak måste ansvar utkrävas för i första hand de människoliv viruset krävts liksom för de åtskilliga miljarder kronor virusets konsekvenser kostat i ekonomisk förlust över världen.

Medan vi, med rätta, har en tradition av att nagelfara och gå hårt åt USA:s inverkan på världen i sin roll som stormakt måste vi nu kunna öka det internationella trycket också mot världens andra stormakt.

Det gäller lika mycket händelseutvecklingen i sydkinesiska havet. Taiwan. Hong Kong. Tibet. Bland uigurerna.

Det är därför av stor vikt att vi i Sverige lär oss mer om Kina, dess historia, kultur och språk för att bättre kunna följa dess förehavanden.

Vi vet också att förföljelsen av kristna är hård i många delar av landet, kyrkor har jämnats med marken, övervakats och tvingats till ”patriotiska” inslag i gudstjänsten. Om detta är stormakten för nästa generation är framtiden inte med säkerhet av det ljusare slaget.

Säga vad man vill om USA – men transperensen och möjligheten till kritik inom och utom dess gränser har varit en naturlig del i stormaktskontraktet. Det är det minsta man kan begära av länder med sådant globalt inflytande.