Evangelium med tak över huvud och själ

Med denna tankemodell blir varje människa målet i stället för att reduceras till medlet och så har byggt en syntes av marknads­ekonomi med en generell välfärdsstat. För genom den skulle vi ha både friheten att flyga och tryggheten att falla. Det var i alla fall så det var tänkt.

Över 33 000 hemlösa i Sverige

Men trots detta har Sverige enligt Socialstyrelsens senaste sammanställning över 33 000 hem­lösa. Frågar man landets stadsmissioner är antalet betydligt högre eftersom den officiella statistiken inte räknar med varken EU-migranter, papperslösa eller personer som inte sökt hjälp.

Dessutom vräktes förra året nära 600 barn från sina hem. Den vanligaste orsaken är relativt låga men obetalda hyresskulder och allra flitigast med att byta lås är de allmännyttiga bostads­bolagen. Detta trots att Barnkonventionen, som varit svensk lag sedan den 1 januari 2020, tydligt slår fast att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard inkluderat bostad, mat och kläder. Och även om varje medmänniska som hamnar på gatan ett misslyckande för samhället är det extra allvarligt när det drabbar barn. Forskning visar nämligen att barn som tvingas ut i hemlöshet upplever maktlöshet och otrygghet, att skolresultaten blir sämre och att deras förtroende för vuxenvärlden skadas. Det förtroendet är svårt att upprätta och den cirkeln är svår att bryta.

Nedmonteringen av psykiatrivården

Samtidigt växer hemlös­heten bland personer med psykiska sjukdomar som en direkt följd av nedmonteringen av psykiatri­vården. I dag har mer än varannan hemlös en psykiatrisk diagnos som behöver behandling, jämfört med var sjätte för bara några år sedan.

Som inte detta var nog ökar hemlösheten bland ålderspensionärer som varken lider av missbruk eller psykisk ohälsa. Ofta handlar det i stället om att boendekostnaden blivit för hög när ens livskamrat avlidit samtidigt som det är svårt att få plats på eller ha råd med äldreboende.

Dessa barn, psykiskt sjuka och äldre undviker många gånger miljöer som upplevs stökiga eller otrygga såsom härbärgen. I stället söker man nattvila och värme på tågstationer och nattbussar. Här kan vi prata om parallellsamhällen där medmänniskor reduceras till skuggor av det samhälle de faktiskt har rätt att få stöd ifrån.

Inför nationell strategi

Därför måste Sverige nu införa en nationell strategi om ”bostad först”. Med denna modell ska personer som lever i hemlöshet ges den grundtrygghet som ett eget boende ger för att därefter orka ta itu med eventuella missbruk och/eller psykisk ohälsa.

På lokal nivå måste kommuner och hyresvärdar samverka för att stötta familjer som hamnat i eller är på väg mot skuldfällor innan de blivit ohanterbara och fällorna slår igen. Här skulle ett försök med personliga ombud eller lotsar kunna vara intressant. Därtill måste vi avsätta mer gemensamma medel till civilsamhällets föreningar och kyrkor i arbetet för våra mest utsatta. Det handlar om tusentals smörgåsar som breds, soppor som värms, madrasser som läggs ut, sår som läggs om och samtal som sker. Sist men inte minst behöver vi bygga lägenheter och seniorboenden vars hyra ryms inom låga inkomster samt folk-och änkepensioner.

Det är för övrigt inte bara John Rawls som skrev ner grundteser för ett anständigt samhälle. I Matteusevangeliet 25:35-40 kan man läsa: Jag var ­hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig.

Att bryta hemlösheten är att göra evangelium.