Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förändrat svensk säkerhetspolitik. Som en del av förändringen har den svenska staten återigen börjat kalla in värnpliktiga för att genomföra militärtjänst. Är en framväxande kyrka för hela livet redo för de frågor som nu ställs?
Fram till kalla krigets slut i början av 1990-talet var det också en del av livet att i kristna församlingar lyfta frågan om kristen efterföljelse och krig. Alla män fick då mönstra och de flesta kallades in för att genomföra värnplikten.
Vapenfri tjänst
I samband med mönstring och inkallelseorder ställde sig många frågan om en kristen kunde delta i krig eller förbereda sig för det. Många församlingar hade också erfarenhet att få delta i utbildningen av VTP:are, det vill säga de som gjorde vapenfri tjänst.
Inför värnplikten hade de unga män som blivit inkallade möjlighet att utifrån sin övertygelse vägra vapen i stället för militärtjänst. När så skedde genomfördes en undersökning och om vapenvägran bedömdes som genuin och seriös så beviljades vapenfri tjänst. I en årskull kunde det vara ett par tusen personer som beviljades vapenfri tjänst.
Religiösa skäl
För kristna blev beslutet olika, men eftersom värnplikten var allmän var det en fråga att fundera på och att fatta ett aktivt beslut i. Frikyrkliga församlingar var ofta en naturlig plats att få vägledning. Pastorer och ungdomsledare talade om det, ungdomar diskuterade, gärna med de som var äldre. Forskning visade att av de som beviljades vapenfri tjänst anförde majoriteten religiösa skäl.
Mycket pekar på att kristnas relation till krig numera sällan bearbetas i kyrkornas församlingar. Med kalla krigets slut gjorde allt färre värnplikten.
På 1990-talet blev värnplikten i det närmaste frivillig och med början 2010 användes inte längre värnpliktslagen. Nu är det annorlunda.
I praktiken frivillig
Sedan 2017 är värnpliktslagen återigen aktiv och både kvinnor och män kan bli inkallade, men alltjämt är det få som genomför värnplikt. Till stor del är den fortfarande i praktiken frivillig. Det är alltjämt möjligt att söka vapenfri tjänst, men någon utbildning genomförs inte för närvarande. Den som inte vill göra värnplikt med vapen blir inte inkallad.
Sannolikt innebär frivilligheten att många kristna ledare uppfattar ett minskat tryck att samtala och vägleda i frågor som rör kristna och krig. Många pastorer tillhör den generation som inte blev inkallade.
Tilltagande individualisering
Till detta kommer dessutom en tilltagande individualisering som påverkar kyrkor och församlingar. Kyrkan och det kristna livet blir då alltmer en separat del av livet som inte påverkar andra delar. Det tycks nästan som om kyrkor, församlingar, pastorer och andra ledare inte tycker att de ska bry sig om hur kristna lever sina liv. Risken ökar att när kristna fattar viktiga beslut i livet och det som upplevs vara utanför kyrkan, då är det sekulära överväganden som vägleder.
Vi vet inte exakt hur många döda kriget i Ukraina har skördat. En del rapporter uppger att i genomsnitt 350 människor har dödats för varje dag kriget har pågått. Det betyder att tiden det tog att läsa denna artikel motsvarar att en människa dödats i detta krig.
Krigets mardrömmar
Dessutom finns skadade och materiell förstörelse. De som överlever kommer att leva med krigets mardrömmar i resten av sina liv.
Kan krig vara rätt och är det rätt att människor dödar människor? Frågan är inte ny. Det finns kristna tankar om rättfärdigt krig. En del ser skillnad mellan en människas personliga moral och hur en stat bör agera. Andra menar att vi alltid bör ställa frågan: Vad skulle Jesus göra? Hela livets kyrka måste vara en plats för dessa frågor.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR