Att frukta Gud är att vara ­modig, inte rädd

Efter att rektorn först aviserat att ta ner skylten, men sedan fått backning, skapades en kompromisslösning där en infoskylt sattes upp intill bibelordet lydandes: ”I dag är både skolan och samhället väldigt annorlunda jämfört med då skolhusen byggdes. När vi i dag ser skylten om ‘gudsfruktan’ kan vi förstå lite mer av hur män­niskor tänkte för hundra eller tvåhundra år ­sedan och jämföra hur det var då med hur det är nu.”

Fruktan har blivit enbart något negativt

Infoskylten har ju delvis rätt. Under det senaste seklet har allt fler svenskar tappat förståelsen för vad ett sådant ord egentligen vill säga. Fruktan har blivit något som enbart är att förknippa med traumatik och som något negativt.

Även i kyrkan har vi, tror jag, mist förståelsen för hur grundläggande ett sådant ord talar till oss om vad vishet, mänsklighet och till och med tro är.

Vad menar vi egentligen med att tro? Är det verkligen så enkelt som att man tror på att något existerar – därmed all. Kan man säga att man tror på Gud utan att man i övrigt märker av det?

Min egen infoskylt

Det här skulle jag vilja skriva som min egen förtydligande infoskylt intill bibelordet ifall jag hade fått chansen;

Att frukta Gud, är inte att vara rädd, det är att leva med insikten om att ifall Gud finns så finns det också anledning för mig att försöka göra det bästa av mitt liv – och för andras liv.

Finns Gud så finns det också verkliga konsekvenser för de val jag gör.

Då kan jag, som William Wilberforce, inte tiga still när jag ser slaven förtryckas.

Då kan jag, som Martin Luther King, inte tiga still när människor förnekas sin rätt.

Då kan jag, som Dietrich Boenhoeffer, inte tiga still när ondskan tar makten.

Kristi kärlek, som Paulus uttrycker det, tvingar oss att agera för godheten i världen.

Att frukta Gud är att inte frukta världen, att inte tappa modet att enträget peka mot det ­högre och bättre. Att leva ut den tro vi bekänner oss till. Den på en Gud som gav sitt allt för oss att ge ­vidare.

Nog är det vishetens begynnelse, alltid.