Syskonen Scholl och Vita rosen

Hon var den sista kvarvarande ur Vita rosen – en grupp tyskar (huvudsakligen studenter) som gjorde aktivt motstånd mot nazismen, bland annat genom att sprida flygblad.

Några av de mest kända i gruppen var de två syskonen Sophie och Hans Scholl. Tillsammans med Christopher Probst avrättades de den 22 februari 1943. De var då alla under 25 år. Sophie hade inte ens fyllt 22. Fler i gruppen dömdes senare till döden ­eller till långa fängelsestraff.

Om detta handlar Daniel ­Rydéns bok Syskonen Scholl och motståndet mot nazismen.

Helt skilda övertygelser

Vita rosen var löst sammansatt av personer med helt skilda övertygelser. Här fanns kristna, både protestanter och ­katoliker, ­socialister och kommunister, men också en antikommunist. Syskonen Scholl drevs till stora delar av sin kristna tro. Deras mor hade varit diakon, ett uppdrag hon fick lämna när hon gifte sig. Fadern delade där­emot inte sin hustrus tro. Men han drevs ändå av ett starkt rättspatos.

I Västtyskland dröjde det innan syskonen Scholl fick sitt erkännande. I Östtyskland blev Sophie däremot en hjälte.

I ungdomen var Hans med i Hitlerjugend, Sophie i flickornas motsvarighet. Detta var mer ­eller mindre obligatoriskt. I början var de också övertygade nazister. Men med tiden genomskådade de propagandan. Särskilt sedan de blivit studenter i München.

Soldat på östfronten

Sophie fick värdefull information från sin fästman Fritz ­Harnagel, som var soldat på östfronten. I sina brev (som undgick cen­suren) berättade han hur man systematiskt mördade judar och civila. Harnagel deltog sedan i slaget vid Stalingrad. Han överlevde men fick amputera tre fingrar, som förfrusit. Han evakuerades av det sista flygplan som fick lyfta innan nederlaget var ett faktum. Harnagel gifte sig sedan med ­Sophies syster Elisabeth.

Hans Scholl läste medicin i avsikt att bli läkare. Han behövde därför inte bli soldat. Det blev däremot hans bror Werner, som aldrig återkom från fronten. Vad som hände brodern är ännu oklart. Han förklarades saknad i juni 1944, 21 år gammal.

Målade slagord på väggar

Vita rosen stencilerade flygblad som spreds inte bara i München utan även i andra städer. Det sista bladet nådde också de allierade, som spred det vidare. Gruppen målade även slagord på väggar.

Men syskonen Scholl var oförsiktiga nog att sprida ett flygblad på universitetet. Det var då de blev gripna. Polisen konstaterade att blad som hittats i flera städer skrivits på samma maskin. Dessutom kunde kuvertens tillverkning spåras.

I Västtyskland dröjde det innan syskonen Scholl fick sitt erkännande. I Östtyskland blev Sophie däremot en hjälte. Men här kallades hon felaktigt kommunist. Detta låg henne i fatet i väst. Men på sent 1900-tal utsågs hon till Århundradets kvinna av tidningen Brigitte. Brodern Hans har ­däremot inte fått samma uppmärksamhet.