Resan från ett falskt till ett sant jag

Robert Eriksson berättar att han och familjen ska flytta, när vi ses på hans kontor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Villan i förorten har förberetts för fotografering och ska bytas mot ett liv på färre kvadratmetrar i stan.

Sammanträffandet är slående eftersom hans senaste boktitel lyder Hitta hem. En bok om hemletande i en djupare bemärkelse. Det orangea omslaget pryds av två fåglar på en gren – en illustration byggd på en berättelse som ringar in bokens ärende.

– Den handlar om en fågel som blir så oerhört fäst vid boet i sitt träd. Men fågelns storebror förstår att det inte är trädet som är fågelns egentliga hem. Han förklarar det för sin bror, att hemmet är den plats där du kan sjunga din sång. Den berättelsen är så viktig. Var kan jag sjunga min unika sång? Det är precis det jag själv söker efter och brottas med.

Fronfigur i kristna rockbandet Attention

Roberts har drivits av en gudslängtan sedan han var liten. Som tonåring agerade han frontfigur i det kristna rockbandet ­Attention, och sökte sig så småningom vidare mot en pastorsutbildning. Men någonstans kom han till en punkt där de ramar han satt upp för tron inte längre höll.

– Kyrkan kan vara en fantastisk trygg och givande miljö för barn och unga, och var det också för mig, och samtidigt – mycket av de influenser som kom under min uppväxt, framförallt från USA, blev destruktiva. En prestationsbaserad förkunnelse där Gud är långt borta och måste dras ner från sin himmel. Jag tror vi alla har en tendens att underkänna oss själva, vilket gör att ett sådant budskap fastnar. Där har jag behövt söka mig vidare. I grunden handlar det om att upptäcka igen och igen att Guds kärlek verkligen är villkorslös – en teologisk tanke som tar ett helt liv att utforska.

Teologen Thomas Merton

En av personerna Robert tagit rygg på är teologen och mystikern Thomas Merton. Merton beskriver den resa en människa behöver gå igenom som färden från ett falskt till ett sant jag. Början av livet handlar mycket om att hitta sin identitet i saker som yrke och relationer – en nödvändig resa.

– Frågan är: Hur hittar jag en väg vidare där jag kan blomstra som människa? Då är det nödvändigt att föras från sitt falska till sitt sanna jag, eller som Jung talar om: att gå från livets morgon till livets eftermiddag. Det är inget individuellt projekt, utan tillsammans är vi i ett ständigt lärande och växande. Då måste också kyrkan tillåta att ramen brister, och ha ett språk för det.

Får inte förväxlas med självförverkligande

Sökandet efter det sanna jaget får heller inte förväxlas med självförverkligande.

– Min längtan är att bygga samman det inre och det yttre. Sökandet efter Gud, mig själv och min nästa är ju samma resa. Som Tomas Merton skrev: ”Om mitt hjärta inte till att börja med tillhör mig, hur kan jag då ge det till någon annan?”

Växandet vidare kan se olika ut. Robert nämner i sin bok terapi som ett sätt att få syn på sår och rädslor som kan bli nycklar till att komma vidare. För hans egen del har också upptäckten av en bredare kyrklighet varit essentiell – som ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby – och med det vanan att ge tid åt stillhet och bön.

– Allt detta har fått mig att se att det finns en större helhet. Hade jag inte fått den möjligheten, vet jag inte om jag hade varit kvar i kyrkan.

Längtan efter något mer

I Hitta hem knyter Robert an till känslor många kan känna igen sig i; en längtan efter något mer, djupast sett en längtan efter det eviga hemmet, paradiset. För egen del känner han den starkast i musiken.

– Jag upplever verkligen att lyssna på bra popmusik som en form av bön. För många männi­skor, även de som inte är troende, är musik det som gör att man förstår: världen är större, Gud kanske finns? När jag talar om ”att hitta hem” märker jag att många kan relatera till och mötas i detta, oavsett bakgrund.

Behöver skala av

Musiken gör också människor närvarande, vilket är en nyckel i sammanhanget. För att komma dit behöver vi skala av snarare än addera en massa saker. Robert beskriver i sin bok en konsert med James Taylor där han tappat bort sin mobiltelefon, vilket blev en ögonöppnare för behovet av att begränsa teknikens filter mellan oss själva och verkligheten.

Till sist undrar jag om han känner sig mer hemma i dag än för tio år sedan?

– Ja, det gör jag. Det hänger nog samman med att jag släppt taget om många av de där bilderna av hur livet ska vara. Sedan blir man ju inte färdig. Boken skriver jag ju så klart också till mig själv. Var är jag någonstans i livet? Och vad behövs nu, för att sjunga min sång? De frågorna vill jag alltid leva med.