Så kan scouting knäcka gängen

Har det hänt något i natt? Nya terrorattentat eller bombningar? Fler skjutningar i Sveriges förorter? Just nu finns det ­tyvärr många skäl att tappa tron på mänsklig­heten.

Men allt är inte nattsvart, det finns ljusglimtar. En sådan, kanske okänd för de flesta, är att vi är på väg att få en ny socialtjänstlag i Sverige. Till skillnad från den nuvarande betonar den på ett helt nytt sätt vikten av förebyggande arbete. ­Fokus för socialtjänstens arbete ska vara tidiga insatser på gruppnivå snarare än akuta åtgärder på individnivå. För att detta ska måste socialtjänsten komma närmare folket och sluta stänga in sig bakom väktare och låsta säkerhetsdörrar.

Förebyggande arbete sparar liv och pengar

Ett mer förebyggande perspektiv skulle kunna revolutionera socialtjänstens arbete. Nationalekonomen Ingvar Nilsson, som ägnat sitt liv åt att sätta prislapp på social utsatthet, brukar hävda att en gängkriminell kostar samhället mellan 20 och 90 miljoner kronor på 15 år. Det säger sig självt, att om samhället kunde satsa på förebyggande arbete för att undvika att unga människor drogs in i gängkriminella miljöer skulle det finnas både människoliv och samhällsresurser att spara.

Men vem ska stå för det förebyggande arbetet? De tre samhällssfärer som mest framgångsrikt arbetar förebyggande i dag är kanske familjen, skolan och civilsamhället. Den utredning som ligger till grund för den nya lagstiftningen föreslår att socialtjänsten bör arbeta aktivt med de två första genom exempelvis föräldrastöd och skolsociala team. Bra och viktigt!

Framgår inte tydligt

Men hur social­tjänsten ska samverka med ­civilsamhället framgår inte tydligt. Det är synd. I civilsamhället finns ju ett omfattande förebyggande arbete i fotbollsklubbar, församlingar, ­orkestrar och idéburna organisationer. Denna kraft borde social­tjänsten kroka arm med – och lära sig av! – om den på allvar ska bli mer förebyggande.

Är det möjligt att skapa den typen av ­samverkan? Ja, absolut!

Skulle det vara möjligt för socialtjänsten att ­arbeta med exempelvis en församling kring ­förebyggande arbete? Det kommer såklart inte att vara enkelt. Socialtjänsten kommer säk­ert att bli frustrerade över alla härliga eldsjälar som inte arbetar ”professionellt” och församlingen kommer tycka att socialtjänsten agerar byråkratiskt och stelbent. Men kanske man ändå inte ska ge upp tanken?

Scoutverksamhet i utsatta stadsdelar

Tänk om, som ett exempel, en församling i samverkan med kommunen, gärna med offentlig finansiering, drev scoutverksamhet i ut­satta stadsdelar. Vilken positiv skillnad skulle inte det kunna göra för barn och unga som ständigt är i riskzonen för att sugas in i gängkriminella ­miljöer? Ansvarstagande, kamratskap, andlighet, gemenskap, respekt för naturen – allt det där som gör människor mänskliga bidrar scoutrörelsen med vecka efter vecka.

Är det möjligt att skapa den typen av samverkan? Ja, absolut. Många kommuner har kommit långt och ingått kreativa idéburna offentliga partnerskap (IOP) med föreningar och idéburna organisationer. Men IOP är inte okontroversiellt och ängsliga politiker och kommunjurister väljer ofta att avstå samverkan med civilsamhället av rädsla att bli beskyllda för otillåten direktupphandling.

Därför, låt den nya socialtjänstlagen följas av en ny lagstiftning som också ger förutsättningar och ramar för IOP. Ska vi klara av att ­vända den negativa utvecklingen behöver alla goda krafter samverka – en ny IOP-lag skulle kunna bidra till det.

Emil Mattson
direktor för Räddningsmissionen i Götebort