Världen verkar vara väg åt fel håll, men det tycks omöjligt att göra något åt saken.
Vår tid präglas av undergångsstämning i kombination med en känsla av maktlöshet. Och det verkligt märkliga är att de här känslorna delas av högt uppsatta politiker.
Jag insåg det första gången när jag talade med en tidigare miljöminister. Han berättade om ett av de stora klimattoppmötena, där alla visste att man måste komma framåt men förhandlingarna ändå körde fast. ”Jag har aldrig varit på en plats med lika många mäktiga människor – men inte heller på en där känslan av maktlöshet varit så total.”
Tog död på de gamla gudarna
Den tyske sociologen Max Weber förutspådde detta i början av 1900-talet. Det moderna samhället bestod, konstaterade han, av en rad mäktiga system: nationalstaten, byråkrati, marknaden och vetenskapen. Alla präglades av en framåtriktad rationalism, och denna förnuftstro tog död på de gamla gudarna. Världen blev, konstaterade Weber, ”avförtrollad”.
Men den avförtrollade världen är, paradoxalt nog, inte gudlös. För de gamla gudarna har ersatts av de moderna systemen. Numera offrar vi varken till krigs- eller vädergudar, men däremot till makter som marknaden och nationalstaten. Det är dem vi sätter vår lit till och hoppas på när vi är i nöd. ”Många gamla gudar har stigit upp från sina gravar. De är avförtrollade, och framstår därför som opersonliga krafter,” skriver Weber.
En slags Frankensteins monster
De moderna systemen är som en slags Frankensteins monster: Det var vi som skapade dem, men nu råder de över oss. Att dessa nya gudar är opersonliga betyder att de är obekanta med ord som nåd, barmhärtighet och kärlek. Deras makt är total och de är omutliga. Vi som lever i det moderna samhället – järnburen, som Weber kallar det – domineras därför av krafter som vi inte riktigt förstår och absolut inte rår på.
För en vecka sedan var den amerikanske teologen William Cavanaugh i Sverige, och besökte EHS och Pilgrims höstmöte. Webers nya gudar var ett tema för hans föredrag, och en fråga som genast uppstod var då om förändring alls var möjlig? Cavanaugh svarade att det är svårt åstadkomma förändring via systemen. Något som många redan insett efter att de har noterat ett annat välbekant mönster: När en grupp försöker förändra samhället genom att ta makten över systemet, men snart upptäcker att systemet har förändrat dem.
Impulser underifrån
Finns det något alternativ? Djupgående förändringar kommer sällan uppifrån, utan i stället genom impulser underifrån. Så var det både när slaveriet avskaffades och när den moderna demokratin växte fram. Det skedde genom att politiken anpassade sig till ett tryck som uppstod av att människor knöt vänskapsband, gick samman i föreningar och formade gemenskaper som verkade för förändringar.
Den katolska fredsaktivisten Dorothy Day kallar detta för ”den lilla vägen”. Denna vägen går inte via politiska kampanjer och valsegrar, utan handlar om kärleken till nästan, omsorgen om omgivningen och att göra upp med mörkret i sitt eget inre. När det sker rubbas kulturens kontinentalplattor och ett nytt landskap kan ta form. Day jämförde med atomen, som ju är mycket liten men rymmer en enorm kraft. På samma sätt, skriver hon, kan den lilla vägen förvandla både våra och världens liv.
I en tid när många kurvor pekar i fel riktning, samtidigt som politiken tycks handlingsförlamad, behöver vi återupptäcka denna väg.
Joel Halldorf
teolog och kulturskribent
Fakta:
Nästa vecka: Therese Palmqvist
LÄGG TILL NY KOMMENTAR