Ljus hjälper oss föra samman det goda

Som vanligt kommer jag, tidigt imorgon bitti, att bänka mig i soffan framför tv:n och titta på Luciamorgon. Njuta av den enkla frukost jag fixat och framför allt av sången, musiken och budskapet i vintermörkret – att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. I adventsljusstaken brinner tre ljus i kampen mot det som är mörkt och svårt – hoppets låga trots allt. Där ljus tänds och lyser är mörkrets makt bruten även om ljuset är litet och lågan svag och flämtande. Detta hoppfulla budskap, som jag älskar att påminnas om, gör att jag varje år trotsar min egen morgontrötthet och återvänder till tv-soffan för att än en gång ta emot detta glädjebud.

Bröt handleden

Som barn tyckte jag om att leka i snön, tyvärr hände det flera gånger att jag ramlade så illa att jag bröt handleden. Så lagom till jul – hela fyra gånger under barndomsåren – hade jag armen i gips. Så även den där gången för så länge sedan när det äntligen blivit min tur att vara söndagsskolans Lucia. På de gamla fotona ser man gipsskenan som sticker fram ur lucialinnet när jag som Lucia försöker hålla ihop mina händer framför bröstet. Men det gick, jag kunde vara Lucia det året!

Kanske har du också minnen av denna ljusets högtid som gör dig glad och som stärker ditt hopp, när dagsljuset är som mest sparsamt och gästar oss endast några få av dygnets timmar.

Att tända ljus är en stark symbolhandling.

I sjukhuskyrkan på Södersjukhuset där jag ­arbetar finns ett ljusbord i Meditationsrummet med möjlighet att tända ljus dagtid när sjukhuskyrkan är bemannad.

Livets skuggsida

Många på sjukhuset använder sig varje dag av den möjligheten. I sjukhusmiljön rör vi oss så att säga oftast på livets skuggsida, där människor kämpar mot sjukdom och lidande, mot oro, kämpar med att bevara sitt hopp mitt i ovisshet. Något har brustit, gått sönder, dragits isär och en symbol kan hjälpa oss att föra samman det splittrade, göra helt. Även om den yttre situationen inte ändras kan något bli helt inom oss. Hoppet stärks, kraft kan förnyas.

Symbol betyder att föra samman och det står i stark kontrast till dess motsats diabol som ­betyder att splittra, dra isär och ta sönder.

Att tända ljus hjälper oss att föra samman det goda som trots allt också finns i vår tillvaro, att påminna oss om Guds kraft, om kärleks
ljus.

Det är mycket i världsläget som gör att det känns tungt och dystert just nu, som skapar oro och ovisshet. Stora utmaningar ligger också framför oss. Det är lätt att känna maktlöshet.

Får inte stå oemotsagt

Men det mörka och svåra som omger oss får inte stå oemotsagt. Det finns ljus i mörkret, julen är ljusets och glädjens högtid. Vi står inför att än en gång få fira Guds kärlek inkarnerad i ett litet barn som föds under mycket enkla förhållanden i julnatten. Ett barn som kan förvandla vår utsatthet genom att själv låta sig utsättas. Ett barn som är Gud själv och som i inkarnationens mysterium handlar till världens och mänsklighetens räddning.

En avgörande vändpunkt som förankrar hopp i vår tillvaro. Gud med oss, vad som än händer.

På klockstapeln utanför kyrkan jag tillhör brukar vi alltid sätta upp en kortfattad hälsning i adventstid, ofta handlar det på något sätt om ljuset som bryter mörkrets makt. Rotade i hoppets mylla är årets hälsning kort och gott: Ge inte upp!

Christina Lindgren
sjukhuspastor