Låt oss ge lärarna utrymme och förtroende...

Jag gillar den svenska skolan. Det är bra att den är kommunal och kommer in i ett lokalt sammanhang. Det finns så många bra pedagoger, våra barn lär sig tänka, reflektera och sätta in kunskaper i ett sammanhang och kontakten mellan föräldrar och skola är helt annan i dag än bara för några år sedan. Och dessutom är allting gratis, inklusive ett mål mat om dagen.

Jag tycker jag vet vad jag talar om.  Jag har haft barn i för- grund och gymnasieskola i sammanlagt 91 år. Hittills. Det blir plus minus sju miljoner kommunala skattekronor. Tack alla kommunmedborgare!

Jag har haft barn i kongolesisk skola också. Efter att familjen Bådagård varit banbrytande och låtit sin grabb gå i afrikansk skola i Pointe Noire vågade vi sätta John och Thomas i årskurs ett och två i Massisiaskolan i Brazzaville. Efter en termin pratade de franska som sina kompisar, skrev vackert på sina griffeltavlor och hade djup respekt för sina mycket kunniga lärare. Och när det regnade på plåttaket fick man avbryta lektionen tills det gick att höra vad någon sa igen. I avsaknad av skolböcker blev de fantastiskt bra på huvudräkning och att läsa dikter utantill. Och Klas-Johan och Erika hade god hemspråksundervisning. Men en sak känner jag att de missade i den afrikanska skolan; att sätta in saker i sammanhang, diskutera i grupp och att ifrågasätta.

Det är många som klagar på skolan i dag. Lärarna är för fattiga, utbildningsministern skyller på kommunerna och kommunerna på statens alla krav på byråkrati. Till slut tror jag det blir en självuppfyllande profetia. Jag tror skolan framförallt behöver arbetsro. Låt oss ge lärarna utrymme och förtroende istället för en massa nya reformer.  

Men det är klart. Allt behöver utvecklas. Skolan behöver definitivt mer ekonomiska resurser, lärarna ordinationsrätt så de kan besluta om stödundervisning för elever som behöver det, lärarna måste avlasta byråkratiskt arbete och den digitala världen måste moget och klokt komma in i skolan. Och friskolor ska drivas av ideologiska och pedagogiska skäl och inte i vinstsyfte.

Jag tror många av de problem skolan möter ligger på ett samhälleligt plan. Våra unga känner inte alltid att de har en stor samhällsberättelse att växa in i. Jag upplever att det finns en oro bland våra barn. Lektionerna måste bli som moderna filmer. Snabba klipp och rollbyten. Vi gläds åt ett mångkulturellt samhälle men barnen från andra länder behöver tid för att lära sig språket. Jag minns ju hur det var för mina barn.

Så här efter jul möter vi i våra kyrkor berättelsen om hur det var när Gud själv klev in i skapelsen, blev ett med det djupt mänskliga och tolv år. Då rymde han från föräldrarna, drog omkring i Jerusalem, förmodligen med ett gäng kamrater, och hängde i templet med pedagogerna där. Egentligen är det ju tolvåringarna som ställer de bästa frågorna om hurdå, varför och varthän.

Tre saker kanske vi kan lära oss av evangelistens berättelse.  Jesus sökte den spännande studiemiljön, de kunniga lärarna och framför allt pedagoger som lyssnade och tog hans frågor och tankar på allvar. Se där tre skolpedagogiska synpunkter från evangelisten. Dom går jag till val på tror jag.