Emanuel Karlsten blir mållös efter att ha försökt följa logiken i pressmeddelandet som berättar att EFK stänger dörren för kristna regnbågsrörelsen under Torpkonferensen.
Föreställ dig att en kyrka bjuder in en grupp som under decennier varit utsatt för systematiskt förtryck till en sommarkonferens. Tanken är att göra upp med hur kyrkan själv varit med och förtryckt. Föreställ dig sedan att inbjudan skapar massivt hat hos kyrkans medlemmar, så till den grad att ledningen säger att de är “chockade”.
Föreställ dig därför att kyrkan beslutar att porta…den förtryckta gruppen. Konferensen ska hållas exklusivt för de kristna mobbarna.
Låter det bisarrt? Det är exakt vad som utspelat sig den senaste veckan i Evangeliska frikyrkan. I ett av de märkligaste pressmeddelanden jag läst skriver samfundet att de beslutat dra tillbaka inbjudan och tillståndet för den Kristna regnbågsrörelsen att ställa ut på Torpkonferensen. Detta på grund av “homofobiska, hatiska och hotfulla reaktioner som har gjort oss djupt bedrövade”. Samfundet skriver till och med att de har “chockats över hur hatiskt man kan uttrycka sig mot andra kristna syskon”.
"Man skulle kunna fråga sig “Vad hade Jesus gjort?”, men det vore genant att låtsas som att svaret inte vore självklart. Hat och hot får aldrig styra vem som är välkommen till kyrkan.
De kristna syskonen är alltså Kristna regnbågsrörelsen och de “hatiska” bara vanliga EFK:are, vanliga Torpkonferens-besökare. Ändå är beslutet alltså att de “hatiska”, “homofoba” och “hotfulla” får vara kvar, de homosexuella portas. Det är så bakvänt att det knappt går att begripa eller förstå hur ett av Sveriges största frikyrkosamfund accepterar att deras medlemmar hatar homosexuella så mycket att homosexuella måste förbjudas från att synas organiserat i grupp.
Man skulle kunna tänka att det görs för att skydda de homosexuella? Några sådana skäl ges inte, allra mest för att de var redo. De hade till och med rustat sig särskilt eftersom de var medvetna om att ställa en monter på Torpkonferensen var ett högriskprojekt. Inte för att de inte känner EFK, tvärtom, just för att de känner EFK. Flera i rörelsen är medlemmar i samfundet, andra har sitt ursprung i den.
Organisationen hade planerat, gjort upp scheman och sett till att alltid minst två av deras mest hårdhudade medlemmar skulle bemanna montern. Syftet var tydligt: Att “få vara en del i samtalet framåt, för det är våra liv som diskussionen handlar om”, vilket de skriver på sin Facebooksida. Den chansen fick de aldrig. Istället uteslöts de – igen. Eftersom EFK:s medlemmar inte ville se dem, ha dem nära. Men också för att EFK:s ledning var för fega för att göra verklighet av sin princip om att vara “radikalt välkomnande”.
Det som är sorgligast är hur öppna EFK är med att de låter beslutet vägledas av hat. Att man redovisar öppet hur det är hot från kristna, som nu avgör vilka som tillåts i deras gemenskap. I alla andra, civiliserade, inkluderande gemenskaper hade man värjt sig för varje sådan tanke. Satt in vakter som fick patrullera runt de utsatta, så att hot och hat aldrig skulle vinna. I det här fallet landade man i en annan slutsats. Kanske tyckte man kostnaden för vakter inte var värd att ta. Att förnedringen av att öppet erkänna att man låter sig styras av kyrkans hat-armé var lättare att bära.
På samma konferens har det genom åren funnits massor av utställare som inte varit kristna. Politiska partier med idéer som knappast har förankring i Bibeln. De har ändå varit välkomna. Men troende personer, som längtar efter att lovsjunga, be och samtala utestängs. Så samfundsmedlemmar kan få hata i fred.
Man skulle kunna fråga sig “Vad hade Jesus gjort?”, men det vore genant att låtsas som att svaret inte vore självklart. Hat och hot får aldrig styra vem som är välkommen till kyrkan.
Emanuel Karlsten
sandaren@sandaren.se
LÄGG TILL NY KOMMENTAR