Intimare än Facebook

Är väckelsen på väg? Jag tror det, men det är i så fall en insikt utan gudomlig inverkan. Det låter kryptiskt, men häng med här:

Vi är en nation som i ett antal decennier tagit oss allt längre från religion och kollektiva åsikter. Det har varit viktigt efter att i decennier kvävts av kollektivism. Fackliga rörelser, politiska rörelser och inte minst kyrkliga rörelser. Det är bara tjugo år sedan Svenska kyrkan var en del av staten och svenska medborgare automatiskt blev anslutna till en religion de aldrig fått välja.

Den generella förväntan att engagemang och övertygelse alltid måste manifesteras genom någon typ av medlemskap blev hämmande och frigörelsen nödvändig. Den har pågått ett antal år nu och under tiden har en extrem individualism härjat – förstärkt eller synliggjord av internet.

Vi har prövat mening i det meningslösa och låtit ”min sanning” – vad den nu är – bli rättesnöre. Samtidens profeter har varit bloggande entreprenörer som predikat ett evangelium om att ”alla kan bli något”. Detta ”något” döptes (sic!) till ”influerare”, vilket i sin tur skapat en stark förväntan på individuell prestation. Visa vem du är. Vad du kan. Vad du vill.

Vi älskade det, först. Det kändes kittlande och tillåtande! Men den senaste tiden har det svängt. Undersökningar visar att allt färre svenskar publicerar sig öppet i sociala medier. Istället söker vi oss till mer intima sammanhang. Den offentliga bekräftelsen är åtråvärd, men också ångestfylld. Vem är jag? Vad skapar jag? Varför?

Allt detta parallellt med att världens utmaningar kommer allt närmare. Fattigdom är inte längre ett svultet barn i Afrika, utan hon med pappmugg utanför Ica. Definitionen av godhet, fakta, solidaritet och rättvisa är inte konstanter, utan utgångspunkter i debatt.

Nu händer något. Under året som gått har två av Sveriges största folkrörelser någonsin fötts och med dem två nya typer av folkrörelseledare: 16-åriga Greta Thunbergs och hennes klimatrörelse. Och 65-årige Janne Berglund med bensinupproret 2.0. Den förstnämnda behöver ingen presentation, men den sistnämnde skapades när bensinpriset passerade 16 kronor litern. En Face-
bookgrupp öppnades som på fyra månader samlade över 600 000 svenskar. Och just Facebookgrupper har blivit viktiga. En ny kollektiv rörelse allt fler söker sig till eftersom den ensamma rösten förvisso är fri, men svag. Först när vi enas blir rösten stark och i gemenskapen skapas ett syfte. Istället för att ensam snickra ihop livet, uppstår mening i att hitta den med andra. Vart är vi på väg? Varför? Vad är viktigt – för oss?

Plötsligt blir kyrkan – och religion – central. En konstant bland det föränderliga. Den stränga liturgin en befrielse, ett fokusskifte från jaget till laget – eller till en högre makt.

Här kommer det bli enkelt att utropa att Gud hört din bön, att väckelsen är här.

Men är det egentligen bara en naturlig pendel som skiftat sida?

 

Emanuel Karlsten

0 Kommentarer