Än i dag finns många skäl att agera och protestera.

I lägereldarnas och sagornas tid finns alltid ett ljus i mörkret och ett hopp om en bättre tid. Över 1,5 miljoner judiska barn saknade det ljuset och förlorade allt hopp när de mördades under den ofattbara Förintelsen. Vi måste låta dessa barns viskningar bli ett högljutt vittne om en intolerans som fanns långt före Hitler och som dröjer sig kvar än i dag.

Förintelsen uppstod inte ur ett vakum utan möjliggjordes genom två årtusenden av aggressiv antisemitism med rötter i antiken. Vanföreställningar om illojalitet, vattenförgiftning och barnoffer har gått som en brun tråd även genom kyrkans historia och det är chockerande hur många kristna som ställt sig på fel sida.

Medeltiden blev som mörkast när judar-na anklagades för digerdöden och påstods offra kristna barn för att få blod till sina påskbröd.

De på 30-talet välspridda pamfletterna mot judar hämtade inspiration från Luthers traktat ”Von der Juden und ihren Lügen”, där han önskade sig ett judefritt Tyskland med nedbrända synagogor och konfiskerade Torah-rullar.

Det var inte nazisterna som var först med att tvinga på judarna de gula tyg-stjärnorna utan det fjärde Laterankonciliet och påven Paulus IV tvingade under 1500-talet in judarna i ett romerskt getto.

Detta historiska vansinne banade väg för att det regimlojala samfundet Deutsche Christen kunde krävde en germanisering av kristendomen, förbjöd icke-arier som medlemmar och framställde Kristus som en antisemitisk folktalare.

Men just där, när det kristna korset tycktes smälta samman med hakkorset och allt kändes som mörkast, fanns ljusen och hopp om en bättre tid.

Ur mörkret steg människor med olika eller ingen konfession och som vågade göra motstånd. Från kristendomen fanns där Fader Bernhard som i mässan bad förböner för judarna och bekämpade den nazistiska regimen, Dietrich Bonhoeffer som slog fast att kristna inte kan inte vara antisemiter eftersom judarna är människor och där fanns alla de som gömde människor och organiserade flyktvägar.

Ser vi till kärleksbudskapet och våra gemensamma rötter med såväl judar som muslimer finns inget utrymme för intolerans. Att vår tro historiskt lånats till hat hedrar ingen men förpliktigar oss alla att aldrig stå passiva inför ondskan.

Än i dag finns många skäl att agera och protestera. Länder som Ryssland, Saudi-arabien, Ungern och Grekland ger oss globala skäl men vi kan också göra skillnad lokalt, i skolor, arbetsplatser och i årets val.

Aldrig mer ska vi tillåta hatets apostlar att förvränga kristendomen till oigenkännlighet. Låt oss hedra Förintelsens barn med det löftet.